Variationskoefficient

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Variationskoefficient (CV) är ett mått på den relativa spridningen i procent, definierad som CV = SD / medelvärde. Den uttrycker standardavvikelsen i förhållande till medelvärdet och används för att beskriva den del av mätosäkerheten som beror på slumpvariation.

Mekanism

• CV beräknas ur upprepade mätningar på samma prov och är därmed ett direkt mått på metodens precision — låg CV betyder god reproducerbarhet.
• Fördelen framför absolut SD är att CV gör olika koncentrationsnivåer och olika analyter jämförbara; SD växer typiskt med nivån medan CV ofta är någorlunda konstant över metodens mätområde.
• CV stiger däremot kraftigt nära detektionsgränsen, eftersom nämnaren blir liten — därav osäkerheten i låga värden.
• Värdet beror på hur mätningarna gjorts: CV inom serie är lägst, CV mellan serie högre, och reproducerbarhet med reagensbyten och omkalibreringar högst.
• CV fångar bara slumpvariationen; systematiska fel och bias syns inte i CV utan kräver extern kvalitetskontroll för att avslöjas.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ackrediterade laboratorier beräknar fortlöpande mätosäkerheten utifrån internkontroller och uttrycker den som SD- eller CV-värden, giltiga över lång tid; CV redovisas ofta i provtagningsanvisningarna.
• Analytisk CV kombineras med intraindividuell biologisk variation i referensförändringsvärdet (RCV), som anger hur stor skillnad mellan två prover som krävs för att förändringen ska vara verklig.
• Praktisk följd: för en analys med hög CV är två värden på ömse sidor om en beslutsgräns inte nödvändigtvis olika — omprov före åtgärd.

Kopplingar

Relaterat: Standardavvikelse, Medelvärde, Precision, Mätosäkerhet, Slumpvariation, Referensförändringsvärde, Analytisk variation