Standardavvikelse

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Standardavvikelse (SD) är ett mått på hur mycket enskilda mätvärden i genomsnitt avviker från medelvärdet. Den anges i samma enhet som mätstorleken och används inom laboratoriemedicin för att kvantifiera den del av mätosäkerheten som beror på slumpvariation.

Mekanism

• SD beräknas ur upprepade mätningar på samma prov: ju större spridning kring medelvärdet, desto större SD och desto sämre precision.
• SD är absolut och därför koncentrationsberoende — samma metod ger normalt större SD vid höga nivåer. Därför omräknas SD ofta till variationskoefficient: CV = SD / medelvärde, uttryckt i procent.
• Beräkningssättet avgör storleken: SD inom serie < SD mellan serie < reproducerbarhet, som även rymmer reagensbyten och omkalibreringar.
• SD beskriver enbart slumpvariationen; systematiska fel och bias syns inte i SD utan förskjuter hela medelvärdet och fångas av extern kvalitetskontroll.
• I en normalfördelning ligger cirka 95 % av värdena inom ±2 SD; vid snedfördelade referensvärden gäller inte det, och percentiler används i stället.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ackrediterade laboratorier måste fortlöpande beräkna mätosäkerheten, i allmänhet utifrån mätningar på internkontroller; felen uttrycks då som SD- eller CV-värden som är giltiga över lång tid.
• Acceptansintervall för kontrollprover anges typiskt i antal SD kring bör-värdet, vilket gör SD till den praktiska larmgränsen i den dagliga kvalitetskontrollen.
• Kunskap om SD krävs för att bedöma signifikansen av koncentrationsförändringar hos en patient; tillsammans med biologisk variation ger den referensförändringsvärdet.

Kopplingar

Relaterat: Variationskoefficient, Medelvärde, Spridning, Mätosäkerhet, Slumpvariation, Precision, Normalfördelning