Icke-parametrisk statistik

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Parameterfria (icke-parametriska) statistiska metoder är beräkningsmetoder som inte förutsätter att data följer en viss fördelning, till exempel normalfördelningen. Inom klinisk kemi används de framför allt för att beräkna gränserna för referensintervall.

Mekanism

• Referensvärdena är vanligen snedfördelade, inte normalfördelade — därför kan man inte använda medelvärde ± 2 SD, som förutsätter normalfördelning.
• Den icke-parametriska metoden bygger i stället på rangordning: referensvärdena sorteras från lägsta till högsta värdet.
• De 2,5 % lägsta och de 2,5 % högsta observationerna tas bort. Kvar blir mätvärdena som motsvarar 2,5–97,5-percentilerna.
• 2,5-percentilen blir referensintervallets nedre gräns och 97,5-percentilen den övre.
• Metoden kräver tillräckligt underlag: antalet individer i referensgruppen bör vara minst 120 för acceptabel statistisk säkerhet i percentilskattningen.

Klinisk relevans & Diagnostik

Att gränserna sätts icke-parametriskt förklarar varför referensintervall ofta är asymmetriska kring mitten för snedfördelade analyter. Intervallet omfattar per definition 95 % av de subjektivt friska i referenspopulationen — 5 % av friska hamnar alltså per automatik utanför, oavsett beräkningsmetod. Samma resonemang gäller inte för beslutsgränser, som fastställs utifrån kliniska studier och risk, inte utifrån fördelningen bland friska.

Kopplingar

Relaterat: Referensintervall, Percentil, Snedfördelning, Normalfördelning, Referensvärde, Referensgrupp, Standardavvikelse