Spridning

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Spridning är ett samlingsbegrepp för hur mycket enskilda mätvärden avviker från varandra och från medelvärdet. Inom laboratoriemedicin uttrycks spridningen normalt som standardavvikelse (SD) i absoluta enheter eller som variationskoefficient (CV) i procent.

Mekanism

• Spridningen i upprepade mätningar på samma prov speglar metodens slumpvariation och därmed dess precision; den påverkas inte av systematiska fel, som i stället förskjuter hela nivån.
• Spridningen beror på hur mätningarna gjorts: inom serie ger den minsta spridningen, mellan serie en större, och reproducerbarhet med reagensbyten och omkalibreringar den största.
• I patientmaterial har spridningen två helt andra källor: biologisk variation mellan och inom individer, och analytisk variation från metoden.
• Spridningen i referensvärden från en referensgrupp är det som ger referensintervallets bredd; eftersom fördelningen ofta är snedfördelad beskrivs den med percentiler snarare än med SD.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Vid extern kvalitetskontroll distribuerar kontrollorganet (EQUALIS i Sverige) provmaterial med okända värden; centralt beräknas sedan medelvärde och spridning för de deltagande laboratorierna, så att varje laboratorium kan se sin egen riktighet i förhållande till kollektivet.
• Vid intern kvalitetskontroll arkiveras alla kontrollvärden och sammanställs för att illustrera mätosäkerheten — en ökande spridning är ett tidigt tecken på begynnande metodproblem.
• Stor spridning gör små koncentrationsförändringar omöjliga att tolka; det är därför spridningen ingår i referensförändringsvärdet.

Kopplingar

Relaterat: Standardavvikelse, Variationskoefficient, Medelvärde, Slumpvariation, Precision, Mätosäkerhet, Extern kvalitetskontroll