Kalibrering

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Kalibrering av en metod innebär att koncentrationen av analyten mäts i prover med kända värden — standardprover eller kalibratorer — och att resultaten används till en standardkurva. Kalibrering används för mätmetoder och mätutrustning i syfte att säkra mätresultatens tillförlitlighet.

Mekanism

• Kalibratorer med kända koncentrationer mäts, och sambandet mellan instrumentets signal och koncentration fastställs som en standardkurva eller kalibreringskurva.
• Patientprovets okända koncentration beräknas därefter genom avläsning mot denna kurva.
• Kurvans lutning karaktäriserar metodens analytiska sensitivitet.
• All kalibrering av metoder och analysinstrument måste göras regelbundet — reagenssatser, ljuskällor och detektorer driver med tiden.
• Kalibrering ska ske vid reagensbyte, efter service och när internkontrollen faller utanför sitt acceptansintervall.
• Genom spårbara kalibratorer knyts kalibreringen till en internationell referens.

Klinisk relevans & Diagnostik

Kalibrering styr metodens nivå (riktighet) och därmed förutsättningen för att gemensamma referensintervall och beslutsgränser ska gälla. En felaktig kalibrering ger ett systematiskt fel i alla svar tills det upptäcks — därför mäts kontrollprov efter varje omkalibrering. Omkalibreringar och reagensbyten är också det som gör att reproducerbarheten är sämre än precisionen mätt inom serie.

Kopplingar

Relaterat: Kalibrator, Kalibreringskurva, Standardkurva, Spårbarhet, Riktighet, Intern kvalitetskontroll, Analysinstrument