Diagnostisk prestanda

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Ett samlingsbegrepp för en analysmetods förmåga (prestanda) att skilja sjuka från friska individer. Beräkningarna av sensitivitet, specificitet, prediktionsvärden och likelihood-kvoter är olika sätt att visa hur kliniskt användbar en analys är.

Mekanism

Alla mått på diagnostisk prestanda förutsätter två saker:

• en given vald beslutsgräns som definierar vad som räknas som positivt respektive negativt testresultat
• att den studerade populationen är uppdelad i en grupp friska och en grupp sjuka

Utfallen ställs upp i en fyrfältstabell med sant positiva, falskt positiva, falskt negativa och sant negativa. Sensitivitet och Specificitet beräknas kolumnvis och är i princip oberoende av prevalensen; prediktionsvärdena beräknas radvis och är starkt prevalensberoende. Kvoten LR+/LR−, diagnostiskt odds ratio, sammanfattar prestandan i ett enda tal.

Klinisk relevans & Diagnostik

Prestandamåtten avgör om en analys över huvud taget bör användas för en viss frågeställning, och i vilken population. Samma metod kan ha utmärkt prestanda i en högprevalent utredningssituation och vara oanvändbar vid screening av friska. Diagnostisk prestanda ska hållas isär från metodens mätprestanda — Analytisk sensitivitet och Analytisk specificitet — som beskriver de analytiska egenskaperna, inte de kliniska. SBU använder bland annat likelihood-kvoter när diagnostiska metoder utvärderas i systematiska översikter.

Kopplingar

Relaterat: Diagnostisk sensitivitet, Diagnostisk specificitet, Diagnostiskt odds ratio, Likelihood-kvot, Prediktionsvärde, Fyrfältstabell, Beslutsgräns