Bilddiagnostik

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Undersökningsmetoder som avbildar kroppens strukturer eller funktion. Diagnostisk information kan hämtas från laboratorieprover, bilddiagnostiska undersökningsmetoder, samtal med patient eller objektiv undersökning — bilddiagnostiken är alltså en av fyra jämbördiga informationskällor i den diagnostiska processen.

Mekanism

• Metoderna bygger på olika fysikaliska principer: ultraljud (ekon från vävnadsgränser), datortomografi och konventionell röntgen (joniserande strålning), magnetkamera (magnetfält) samt PET och isotopundersökningar (radioaktiva spårämnen).
• Kärlfyllnad kan framställas med angiografi, och hjärtats funktion med ekokardiografi som bland annat ger ejektionsfraktion.
• Liksom laboratorieanalyser utvärderas bilddiagnostik med diagnostisk sensitivitet, specificitet och prediktionsvärden — samma fyrfältstabell gäller.
• Metoderna har egna risker och felkällor: strålbelastning, kontrastmedelsallergi och njurpåverkan av röntgenkontrastmedel.

Klinisk relevans & Diagnostik

Bilddiagnostik och klinisk kemi används ofta i sekvens: ett känsligt laboratorietest med hög sensitivitet (D-dimer) används för att utesluta, och positiva utfall följs upp med en mer specifik bildundersökning (DT-lungartärer vid lungemboli). Ordningen bestäms av förtestsannolikheten, ofta skattad med ett scoringverktyg som Wells score. Eftersom prevalensen styr prediktionsvärdena gäller samma varning här som för laboratorieanalyser: ett positivt fynd i en lågprevalent population är ofta falskt positivt.

Kopplingar

Relaterat: Laboratorieprov, Anamnes, Status, Diagnostik, Ultraljud, Datortomografi, Diagnostisk prestanda