Tyreoideanodulus

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

En tyreoideanodulus är en avgränsad knöl i sköldkörteln. Noduli är mycket vanliga och oftast benigna — vid ultraljudsundersökning ses att 60–70 % av den äldre befolkningen har små eller lite större noduli i tyreoidea. Flera noduli i samma körtel utgör nodös struma.

Mekanism

• Noduli uppstår ur kloner av follikelceller som växer olika snabbt; de kan vara hyperplastiska, cystiska, adenomatösa eller — i en liten andel — maligna.
• Funktionellt delas de in i autonoma (“heta”) noduli, som producerar T4 och T3 oberoende av TSH, och icke-fungerande (“kalla”) noduli utan hormonproduktion.
• Autonomi orsakas oftast av somatiska aktiverande mutationer i TSH-receptorn, vilket sätter cellen utanför den negativa återkopplingen och över tid ger Toxisk nodös struma.
• Vid scintigrafi tar heta noduli upp spårämnet kraftigt medan omgivande, TSH-supprimerad vävnad är släckt; kalla noduli tar inte upp spårämne alls.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Fynd av en nodulus säger inget om funktionen — funktionsbedömningen är biokemisk: TSH tillsammans med FT4, kompletterat med FT3 och TRAK vid sänkt TSH.
• Ett supprimerat TSH hos patient med noduli talar för autonom hormonproduktion; normalt TSH innebär att en kall nodulus behöver bedömas med ultraljud och vid behov punktion.
• Malignitetsrisken är låg men inte försumbar och koncentreras till kalla noduli — därför är kombinationen normalt TSH och nodulus den som föranleder vidare morfologisk utredning.
• Eftersom noduli är så vanliga hos äldre riskerar bilddiagnostik utan biokemisk frågeställning att generera incidentalom utan tolkningsbar kontext.

Kopplingar

Relaterat: Nodös struma, Toxisk nodös struma, Tyreoidea, Ultraljud, Isotopundersökning, TSH, Hypertyreos, TSH-receptor