Status

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 01 Laboratorieprocessen

Vad är det?

Status är läkarens objektiva undersökning av patienten — det som kan iakttas, mätas och palperas, till skillnad från patientens egen berättelse i anamnesen. Status är en av fyra huvudkällor till diagnostisk information vid sidan av laboratorieprover, bilddiagnostiska undersökningsmetoder och anamnes.

Mekanism

• Anamnes och status genereras vid mötet med patienten och kostar ingen laboratorieresurs; de utgör därför det första och billigaste steget i diagnostiken.
• Statusfynd som ikterus, ödem, feber eller blödningstecken pekar ut vilka analyter som är relevanta och styr vad som skrivs på remissen.
• Statusfynden bestämmer i praktiken förtestsannolikheten. Enligt sambandet förtestsannolikhet × LR = eftertestsannolikhet avgör status alltså hur mycket ett provsvar faktiskt kan tillföra.
• Ett analysresultat ska alltid vägas mot status: analysen ingår nästan alltid i den kliniska beslutsprocessen och påverkar både diagnostik, val av behandling och behandlingsuppföljning — men den ersätter inte undersökningen.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Status är det som gör rimlighetsbedömningen av ett provsvar möjlig: ett kraftigt avvikande värde hos en patient med helt normalt status ska väcka misstanke om preanalytisk felkälla — hemolys, prov taget ur infart, fel rör — snarare än ny diagnos.
• Omvänt utesluter ett normalt provsvar inte sjukdom när status talar starkt för den; referensintervallet omfattar bara 95 % av de subjektivt friska och patientens eget normalområde är alltid snävare.
• Kroppsläget vid undersökning och provtagning påverkar dessutom värdena: plasmavolymen är 6–10 % större i liggande än i sittande ställning.

Klinisk pärla

Anamnes och status ska tolkas före provsvaret, inte efter. Läser man svaret först är risken stor att undersökningen anpassas till siffran i stället för tvärtom.

Kopplingar

Relaterat: Anamnes, Diagnostik, Laboratorieprov, Bilddiagnostik, Symtom, Förtestsannolikhet, Diagnos