Anamnes

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 01 Laboratorieprocessen, 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Anamnes är den diagnostiska information som hämtas genom samtal med patienten. Den utgör en av fyra huvudkällor till diagnostisk information vid sidan av laboratorieprover, bilddiagnostiska undersökningsmetoder och objektiv undersökning (status).

Mekanism

• Anamnesen bestämmer i praktiken förtestsannolikheten — den sannolikhet för sjukdom som råder innan provsvaret finns.
• Eftersom laboratorieresultat vid anemi oftast inte är diagnostiska utan snarare en summa av sannolika antaganden som stödjer eller försvagar den kliniska misstanken, är anamnesen avgörande för tolkningen.
• Efter anamnes och klinisk undersökning är ofta en viss orsak redan sannolik; framkommer ingen sannolik orsak systematiseras sökandet för att nå diagnos med ett minimum av laboratorieanalyser.
• Anamnesen fångar också preanalytiska förhållanden — läkemedel, alkoholkonsumtion, födointag och fysisk ansträngning — som påverkar provsvaret.

Klinisk relevans & Diagnostik

Vid konstaterad järnbrist ska orsaken alltid utredas, och anamnesen riktas då mot kosthåll, synliga blödningar, menstruationsrubbningar och malabsorption; den kompletteras med F-Hb. Vid järnbristanemi betonas “god anamnes” som första steg tillsammans med frågan om eventuell blödningskälla. I AML-diagnostiken är anamnes om tidigare cytotoxisk och/eller immunsuppressiv behandling en av analyserna av särskild betydelse, eftersom terapirelaterad akut leukemi har sämre prognos. Analyssvaren sammanvägs alltid med anamnes och kliniska fynd innan slutlig diagnos ställs.

Kopplingar

Relaterat: Status, Laboratorieprov, Bilddiagnostik, Förtestsannolikhet, Diagnos, Anemiutredning, Preanalytiska felkällor, Remiss