Anemiutredning
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier
Vad är det?
Anemiutredning är den systematiska processen för att fastställa orsaken till en anemi. Eftersom anemi aldrig är en slutdiagnos utan ett av de vanligaste fynden vid många sjukdomsprocesser, är målet att nå korrekt diagnos med ett minimum av laboratorieanalyser.
Mekanism
- Utredningen startar i anamnes och klinisk undersökning; ofta är då en viss orsak redan sannolik.
- Laboratorieresultaten är oftast ej diagnostiska utan ses som en summa av sannolika antaganden som stödjer den kliniska misstanken.
- Om ingen sannolik orsak framkommer systematiseras sökandet stegvis efter erytrocytindex-gruppering.
- Mikrocytär hypokrom → bedöm serumjärn: järnbristanemi (S-Järn ↓, S-Transferrin ↑, S-Ferritin ↓) eller thalassemi/uttalad sekundär anemi (S-Järn ↓, S-Transferrin ↓, akutfasreaktanter, elektrofores).
- Normocytär normokrom → bedöm retikulocyter: blödningsanemi eller hemolytisk anemi.
- Makrocytär → skilj icke-megaloblastisk (leversjukdom, hypotyreos, benmärgsinsufficiens, preleukemi) från megaloblastanemi (S-B12, B-Folat, och vid lågt B12 även S-Metylmalonat och S-Homocystein).
Klinisk relevans & Diagnostik
Förslag till provtagning hos vuxna i första hand: Blodstatus, P-Järn, P-Transferrin, P-Transferrinmättnad, S-Ferritin, (S-TIBC), B-LPK, B-SR, S-Kreatinin. Dessa fångar de vanligaste anemierna — järnbristanemi och anemi sekundär till kronisk sjukdom. Förhöjd B-SR med misstänkt immunglobulinstegring föranleder S-Proteinfraktioner, vid myelommisstanke alltid kompletterat med U-Proteinfraktioner eller S-FLC. För att utesluta ökad destruktion bestäms P-Haptoglobin och P-Orosomukoid tillsammans.
Tenta-fokus
Proverna måste tas före eventuell blodtransfusion — annars blir järnstatus och morfologi omöjliga att tolka.
Kopplingar
Relaterat: Anemi, Erytrocytindex, Järnstatus, Blodstatus, Ferritin, Retikulocyter, Megaloblastanemi, Haptoglobin