Alkohol

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi, 11 Diabetes, Lipidrubbningar och Hjärtmarkörer

Vad är det?

Alkohol (etanol) är en av de vanligaste exogena orsakerna till laboratorieavvikelser i klinisk kemi. I anemisammanhang räknas alkohol tillsammans med kemikalier och läkemedel till orsakerna bakom benmärgsinsufficiens med minskad erytrocytproduktion.

Mekanism

• Direkt märgtoxicitet: alkohol hämmar erytropoesen och kan ge makrocytos även utan B12- eller folatbrist.
• Nutritionell påverkan: bristande födointag ger folatbrist, som snabbare än B12-brist leder till megaloblastanemi eftersom B12 lagras i stora depåer i levern.
• Leverpåverkan: steatos, alkoholhepatit och cirros ger membranlipidrubbningar med makrocyter och targetceller i blodutstryket.
• Blödningsrisk: gastrointestinala blödningar vid gastrit och portal hypertension bidrar till järnbrist.
• Alkohol är dessutom en av de faktorer som är associerade med förhöjt P-Homocystein, vid sidan av rökning, kaffe och stress.

Klinisk relevans & Diagnostik

Alkoholanamnes hör till varje anemiutredning, särskilt vid makrocytär anemi, eftersom förhöjt Ery-MCV utöver B12/folsyrabrist även ses vid alkoholism, hypotyreos och myelodysplastiskt syndrom. Specifika alkoholmarkörer är B-PEth (fosfatidyletanol) och S-CDT (kolhydratfattigt transferrin); ospecifika stödvariabler är GT, ASAT/ALAT och MCV. Alkohol påverkar också triglycerider, urat och glukosomsättningen och är en klassisk preanalytisk felkälla.

Kopplingar

Relaterat: Alkoholism, Alkoholmarkörer, PEth, CDT, Makrocytos, Folatbrist, Benmärgsinsufficiens, Levercirros