Urat

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier, 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Urat (urinsyra) är slutprodukten av purinomsättningen hos människan. Uratet bildas vid nedbrytning av puriner från cellernas nukleinsyror och utsöndras huvudsakligen via njurarna. S-Urat stiger därför när cellomsättningen ökar eller när utsöndringen minskar.

Mekanism

• Puriner från nedbrutet cellulärt DNA och RNA omvandlas stegvis till urat, som inte kan brytas ned vidare hos människan utan måste elimineras renalt.
• Vid leukemier är cellomsättningen kraftigt ökad: den klonala cellmassan proliferar snabbt och stora mängder celler går samtidigt under, vilket frisätter puriner och driver upp S-Urat.
• Vid nedsatt njurfunktion ackumuleras urat eftersom den renala eliminationen sviktar — förhöjt urat kan därför spegla antingen ökad produktion eller minskad utsöndring.
• I urinen är urat en av de vanliga utfällningsbara salterna: i starkt sur, koncentrerad urin faller tegelröda urater ut och gör urinen grumlig (att jämföra med vita fosfater i alkalisk urin).

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ökat S-Urat är ett karakteristiskt fynd vid KML, tillsammans med förhöjda S-Kobalamin-värden relaterade till granulocyternas haptokorrin.
• I sammanställningen av fynd vid diagnostillfället anges högt urat som övrigt fynd vid AML (tillsammans med DIC), vid ALL (tillsammans med CNS-engagemang) och som ↑ S-Urat vid KML.
• Urat bör alltså kontrolleras vid nydebuterad leukemi och inför cytostatikabehandling, eftersom massivt cellsönderfall kan ge kraftig uratstegring med risk för uratutfällning i njurarna.
• Felkälla vid urinmikroskopi: tegelröda urater i sur urin är ett normalfynd i koncentrerad urin och ska inte förväxlas med patologiskt sediment.

Kopplingar

Relaterat: Purinomsättning, KML, Leukemi, Njurfunktion, Urinsediment, Fosfat, Kemoterapi