Njursten

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Konkrement som bildas i njurbäcken eller urinvägar när urinen är övermättad på stenbildande salter. Vanligast är kalciumoxalat- och kalciumfosfatstenar; övriga typer är urat-, struvit- (infektions-) och cystinstenar.

Mekanism

• Stenbildning kräver övermättnad, kristallkärnbildning och tillväxt. Riskfaktorer är låg urinvolym, hög utsöndring av kalcium, oxalat eller urat samt brist på kristallisationshämmare som citrat.
• Urinens pH styr stentypen: tegelröda urater fälls ut i starkt sur urin, medan vita fosfater fälls ut i alkalisk urin.
• Struvitstenar bildas vid urinvägsinfektion med urinämnessönderdelande bakterier som höjer urin-pH över 8,0.
• Uratstenar förknippas med hög purinomsättning; hyperkalciuri kan bero på hyperparatyreoidism eller hyperkalcemi.
• En sten som fastnar i uretären ger avflödeshinder; bilateralt eller i en enda fungerande njure kan mekaniskt hinder orsaka anuri.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Klassisk bild: intensiv, intervallartad flanksmärta som strålar mot ljumsken, ofta med illamående.
• Urinfynd: i urinsedimentet ses erytrocyter som enda regelmässiga fynd; testremsan är positiv för blod. Erytrocyterna är isomorfa, till skillnad från de dysmorfa erytrocyter som talar för glomerulär blödning.
• Urinsediment kan även ge en orienterande bild av kristallförekomst.
• Bilddiagnostik med datortomografi eller ultraljud bekräftar diagnosen; P-Kreatinin följs för att upptäcka avstängd njure.
• Metabol utredning vid recidiv: kalcium, urat, PTH samt dygnsurin för kalcium, oxalat och citrat.

Kopplingar

Relaterat: Hematuri, Urinsediment, Dysmorfa erytrocyter, Anuri, Urat, Hyperkalcemi, Urinvägsinfektion, Njurskada