Urinretention

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik

Vad är det?

Tillstånd där patienten är oförmögen att tömma urinblåsan trots att urin produceras normalt. Urinretention ska noga skiljas från Anuri, där urinproduktionen har upphört helt.

Mekanism

• Retention uppstår antingen vid avflödeshinder — prostataförstoring, uretrastriktur, konkrement i uretra, tumör i lilla bäckenet — eller vid detrusorsvikt, dvs. bristande blåsmuskelfunktion.
• Detrusorsvikt ses vid neurogen blåsrubbning, ryggmärgsskada, diabetesneuropati och som läkemedelsbiverkan av antikolinerga preparat och opioider.
• Vid akut retention fylls blåsan snabbt och ger uttalad smärta och palpabel blåsa. Vid kronisk retention utvidgas blåsan gradvis, ofta med residualurin och överrinningsinkontinens som enda tecken.
• Långvarigt högt blåstryck fortplantas retrograt och kan ge hydronefros och postrenal njurskada med stigande Kreatinin.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Klinisk skiljelinje: vid anuri är blåsan tom, vid retention är den fylld. Blåsscanning (ultraljud) eller kateterisering avgör frågan snabbt och är avgörande för handläggningen.
• Anuri kan bero på mekaniskt hinder (t.ex. stenar), försämring av njurinsufficiens, Chock, inkompatibilitet vid Blodtransfusion med njurskada som följd, samt Rabdomyolys.
• Retention är en viktig preanalytisk felkälla: vid urinsamling över tid kommer inte all producerad urin med i uppsamlingskärlet, vilket förvanskar dygnsbaserade analyser.
• Kvarstående urin gynnar dessutom bakterietillväxt och ökar risken för Urinvägsinfektion och stenbildning.

Kopplingar

Relaterat: Anuri, Residualurin, Oliguri, Urinsamling, Njurskada, Urinvägsinfektion, Njursten