Blåshypertrofi

Kurs: MDBI

Typ	Adaptiv patologisk vävnadsförändring
Nyckelfynd	Förtjockad detrusormuskulatur med Trabekulering
Vanligaste orsak	Kroniskt Blåsutloppshinder

Vad är det?

• Hypertrofi (och hyperplasi) av den glatta detrusormuskulaturen i urinblåsan som svar på ökat tömningsmotstånd — muskeln arbetar mot ett hinder och växer.

Mekanism

• Kroniskt Blåsutloppshinder → förhöjt tryck under miktion → detrusorn hypertrofierar för att övervinna motståndet.
• Muskelbuntarna förtjockas och bildar ett grovt reliefmönster (trabekulering); mellan bjälkarna kan slemhinnan pressas ut som pseudodivertiklar.

Orsaker

• Benign prostatahyperplasi (vanligast hos män).
• Uretrastriktur, blåshalsobstruktion.
• Neurogen blåsa med detrusor-sfinkter-dyssynergi.

Klinisk betydelse

• Initialt kompenserad (kan tömma blåsan), senare dekompensation med Residualurin, Urinretention och risk för Hydronefros och Njursvikt.
• Stas och residualurin ökar risk för Urinvägsinfektion och Blåssten.

Tenta-fokus

Koppla Benign prostatahyperplasi → blåsutloppshinder → detrusorhypertrofi/Trabekulering → pseudodivertiklar → residualurin → Hydronefros. Klassisk orsakskedja.

Klinisk pärla

“Bjälkblåsa” (trabekulering) vid cystoskopi/DT är ett indirekt tecken på långvarigt avflödeshinder — leta efter orsaken uppströms sfinktern.

Kopplingar

• Benign prostatahyperplasi — vanligaste orsaken
• Blåsutloppshinder — den drivande mekanismen
• Trabekulering — morfologiskt korrelat
• Hydronefros — allvarlig konsekvens uppströms
• Residualurin — funktionellt mått på dekompensation