Ledvätska

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Ledvätska (synovialvätska) är det viskösa ultrafiltrat av plasma som med tillsats av hyaluronan smörjer och nutrierar ledens brosk. Vid sidan av Serum/plasma är den en av de kroppsvätskor där kliniskt kemiska enzymanalyser utförs.

Mekanism

• Ledvätskan bildas genom filtration över synovialmembranets kapillärer, och synoviocyterna tillför hyaluronan som ger vätskans höga viskositet.
• Vid inflammation i leden ökar kärlpermeabiliteten så att protein och celler — framför allt Neutrofila granulocyter — strömmar in; deras sönderfall frisätter cytoplasmatiska enzymer som LD lokalt.
• Eftersom enzymerna genereras i leden och inte kommer från blodet blir ledvätskans LD mycket högre än serumvärdet vid aktiv artrit.
• Den höga viskositeten är analytiskt besvärlig; för LD-isoenzymanalys behandlas provet med hyaluronidas över natt innan elektrofores.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ledvätska anges som provmaterial för elektroforetisk separation av LD-isoenzymer, tillsammans med Serum, Pleuravätska och Ascitesvätska.
• Isoenzymfraktionerna i ledvätska kvantiteras densitometriskt genom scanning vid 600 nm, och serumprovet skannas som jämförelse; både procentuell fördelning och absolutvärde i µkat/L rapporteras.
• I kompendiets typfall har en patient med reumatisk artrit ledvätske-LD 38 µkat/L, där LD5 utgör ett mått på den inflammatoriska aktiviteten.
• Ledvätskeanalys används kliniskt även för att skilja septisk artrit, kristallartrit (urat) och inflammatorisk artrit vid Reumatoid artrit från varandra.

Kopplingar

Relaterat: Led, LD, LD-isoenzymer, Reumatoid artrit, Pleuravätska, Ascitesvätska, Elektrofores