Kolhydratfattigt transferrin

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Kolhydratfattigt transferrin (CDT, carbohydrate-deficient transferrin) är de underglykosylerade isoformerna av Transferrin — di-, mono- och asialotransferrin. Andelen av dessa ökar vid långvarig hög alkoholkonsumtion och används därför som alkoholmarkör.

Mekanism

• Normalt domineras plasmatransferrin av tetrasialotransferrin, dvs. formen med fyra sialinsyragrupper på sina kolhydratkedjor.
• Vid långvarigt högt alkoholintag hämmas glykosyleringen i levercellerna, så att andelen mindre glykosylerade isoformer (di-, mono- och asialotransferrin) ökar.
• Isoformerna skiljer sig i laddning och separeras därför analytiskt, t.ex. med elektrofores eller HPLC; i rutin rapporteras S-CDT disialo.
• Transferrin lämpar sig särskilt väl för isoformanalys eftersom det är ett av blodets vanligaste proteiner (ca 3 g/L) och därmed förhållandevis lätt att analysera.

Klinisk relevans & Diagnostik

• S-CDT disialo är en tämligen specifik markör för hög alkoholkonsumtion, men sensitiviteten är inte särskilt hög — ett normalt värde utesluter alltså inte överkonsumtion.
• Används vid utredning av alkoholöverkonsumtion och inom rättskemisk och trafikmedicinsk bedömning, ofta tillsammans med PEth och GT.
• Felkällor: sällsynta medfödda glykosyleringsdefekter och genetiska transferrinvarianter kan störa; svår levercirros och kraftig järnbrist/järnöverskott kan påverka isoformmönstret.
• Jämför övriga markörer: GT (t½ 2–3 veckor, ospecifik), MCV (trög, påverkas av folat- och B12-brist) och PEth (både högst specificitet och högst sensitivitet).

Tenta-fokus

Rangordningen av alkoholmarkörer: PEth — högst specificitet och sensitivitet. CDT — hög specificitet, låg sensitivitet. GT och MCV — låg specificitet.

Kopplingar

Relaterat: CDT, Transferrin, PEth, Alkoholmarkörer, Alkoholöverkonsumtion, GT, MCV