Mallory-Weiss-syndrom
Kurs: MDBI
| Typ | Longitudinell slemhinneruptur i gastroesofageala övergången |
| Etiologi | Kraftiga kräkningar/ulkningar (ofta alkohol) |
| Nyckelfynd | Hematemes efter kräkning |
| Prognos | Oftast självläkande |
Vad är det?
- Icke-transmurala, longitudinella slitsår i mukosa/submukosa vid gastroesofageala övergången/kardia.
- Ger övre GI-blödning.
Etiologi och patofysiologi
- Plötslig kraftig tryckökning vid upprepade kräkningar/ulkningar (retching) → longitudinell slitning av slemhinnan.
- Riskfaktorer: alkoholöverkonsumtion, bulimi, graviditetsillamående, hiatusbråck.
Symtom
- Klassiskt: en eller flera kräkningar av matinnehåll som sedan följs av blodkräkning.
- Ev. melena; vid större blödning hemodynamisk påverkan.
Diagnostik
- Gastroskopi visar longitudinell mukosaruptur vid kardia (både diagnostisk och terapeutisk).
Behandling
- Oftast självbegränsande (de flesta slutar spontant).
- Vid pågående blödning: endoskopisk hemostas (injektion, klips, bandligering), PPI, korrigera koagulation.
Differentialdiagnoser
- Esofagusvaricer (portal hypertension), peptiskt ulcus, Boerhaaves syndrom (transmural ruptur — livshotande).
Tenta-fokus
Typfallet: upprepade kräkningar (ofta efter alkoholintag) → därefter hematemes. Rupturen är mukosär (ej transmural) — skiljs från Boerhaaves syndrom (fullväggsruptur → mediastinit).
Klinisk pärla
Mallory-Weiss = mukosär slits som blöder; Boerhaave = fullväggsruptur som läcker luft/innehåll (subkutant emfysem, Hammans crunch). Blanda inte ihop dem.
Kopplingar
- Hematemes — ledande symtom
- Gastrointestinal blödning — övre GI
- Boerhaaves syndrom — farlig differentialdiagnos
- Esofagusvaricer — differentialdiagnos
- Alkohol — vanlig utlösande faktor