Immunsuppression

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 04 Anemier och Leukemier

Vad är det?

Immunsuppression är en avsiktlig eller läkemedelsbetingad nedsättning av immunförsvarets funktion. Den uppnås med glukokortikoider, cytostatika och andra läkemedel, och används vid autoimmun sjukdom, efter transplantation och som del av tumörbehandling.

Mekanism

• Glukokortikoider nedreglerar endotelcellernas adhesionsmolekyler så att leukocyterna slutar interagera med kärlväggen. Detta ger en skenbar ökning av neutrofila granulocyter i perifera blodet utan att det verkliga leukocytantalet ökar.
• Samtidigt ses ofta en lätt och övergående lymfopeni pga redistribution av T-lymfocyter.
• Cytostatika hämmar proliferationen i benmärgens mitospool och ger efter några veckor neutropeni, anemi och trombocytopeni.
• Långvarig cytotoxisk behandling och strålbehandling är dessutom i sig leukemogena — de kan ge terapirelaterad AML och MDS.

Klinisk relevans & Diagnostik

Vid AML-diagnostik ingår enligt kompendiet uttryckligen anamnes med uppgift om eventuell tidigare cytotoxisk och/eller immunsuppressiv behandling, eftersom terapirelaterad akut leukemi och sekundär AML efter MDS har sämre prognos jämfört med de novo AML. Laboratoriemässigt måste man känna till att steroider i sig ger leukocytos med neutrofili — ett fynd som annars felaktigt kan tolkas som infektion. Monitorering av immunsupprimerade patienter bygger på regelbundet blodstatus med differentialräkning.

Tenta-fokus

Steroidinducerad leukocytos beror på minskat utträde ur blodbanan, inte på ökad produktion. Vänsterförskjutning och toxisk granulering talar däremot för verklig infektion.

Kopplingar

Relaterat: Glukokortikoider, Cytostatika, Kemoterapi, Immunförsvar, Neutropeni, AML, Myelodysplastiskt syndrom, Anamnes