Fidaxomicin

Kurs: Basvetenskap 6

TypMakrocykliskt antibiotikum (tiakumicin)
VerkningsmekanismHämmar bakteriellt RNA-polymeras (σ-faktor-öppning)
SpektrumSmalt — grampositiva anaerober, framför allt Clostridioides difficile
Dosering200 mg × 2 p.o. i 10 dagar
Plats i terapinFörstahandsval vid Clostridioides difficile-infektion

Vad är det?

  • Peroralt smalspektrumantibiotikum som är närmast helt icke-absorberbart — verkar lokalt i tarmlumen.
  • Godkänt 2011; sedan 2021 rekommenderat som förstahandsval framför Vankomycin vid Clostridioides difficile-infektion (CDI) i både IDSA- och ESCMID-riktlinjer.

Verkningsmekanism

  • Binder till bakteriellt RNA-polymeras vid en annan plats än Rifampicin — blockerar den konformationsändring där σ-faktorn öppnar DNA-duplexen (switch-regionen).
  • Resultatet är hämmad transkriptionsinitiering — baktericid effekt mot C. difficile.
  • Ingen korsresistens med rifamyciner trots samma målenzym.
  • Hämmar dessutom sporulering och toxinproduktion (TcdA/TcdB) — sannolikt förklaringen till den lägre recidivfrekvensen.

Farmakokinetik

  • Minimal systemisk absorption; serumkoncentrationer i nanogramnivå, fekala koncentrationer > 1 000 gånger MIC.
  • Metaboliseras till den aktiva metaboliten OP-1118 av tarmesteraser.
  • Utsöndras nästan uteslutande i feces; ingen dosjustering vid njur- eller leversvikt.
  • Halveringstid ~11 timmar lokalt i tarmen.

Spektrum och mikrobiologi

Jämförelse vid CDI

FidaxomicinVankomycin p.o.Metronidazol
Dosering200 mg × 2, 10 dagar125 mg × 4, 10 dagar500 mg × 3, 10 dagar
Initial utläkning~88 %~86 %~73 %
Recidiv inom 30 dagar~15 %~25 %~25–30 %
Effekt på tarmfloraMinimal påverkanKraftig påverkanKraftig påverkan
KostnadMycket högMåttligLåg
Plats i terapinFörstahandsval, särskilt vid recidivriskAlternativ, fulminant sjukdomEndast om övriga saknas

Indikationer och plats i terapin

  • Första episod av Clostridioides difficile-infektion, särskilt vid hög recidivrisk: ålder > 65 år, Immunsuppression, svår komorbiditet, pågående annan antibiotikabehandling, tidigare CDI.
  • Första recidivet (som alternativ till vankomycin i nedtrappning).
  • Fulminant CDI med ileus, Toxisk megakolon eller chock: välj i stället Vankomycin p.o./via sond i högdos + Metronidazol i.v. — fidaxomicin når inte fram vid ileus.
  • Vid multipla recidiv: Fekal mikrobiotatransplantation eller bezlotoxumab som tillägg.

Biverkningar och interaktioner

  • Vanligast: illamående, kräkning, buksmärta, Anemi, Neutropeni — generellt god tolerans tack vare låg systemexponering.
  • Överkänslighetsreaktioner inklusive angioödem finns rapporterade.
  • Substrat för P-glykoprotein — undvik samtidig behandling med starka P-gp-hämmare (Ciklosporin, Ketokonazol, Verapamil).
  • Inga kliniskt relevanta CYP-interaktioner.
  • Resistensutveckling är hittills mycket ovanlig (mutationer i rpoB/rpoC).

Klinisk pärla

Fidaxomicins verkliga vinst ligger inte i den initiala utläkningen — den är likvärdig med Vankomycin — utan i att recidivfrekvensen nästan halveras genom att tarmfloran skonas. Räkna på kostnaden per undviket recidiv, inte per behandlingsdygn.

Tenta-fokus

Fidaxomicin hämmar bakteriellt RNA-polymeras (annan bindningsplats än Rifampicin, ingen korsresistens), absorberas i princip inte, och är förstahandsval vid CDI enligt aktuella riktlinjer. Metronidazol är numera nedgraderat till tredjehandsval. Vid fulminant sjukdom med ileus gäller Vankomycin, inte fidaxomicin.

Kopplingar