Strongyloidiasis

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Infektion med rundmasken Strongyloides stercoralis, en Nematod med unik förmåga till Autoinfektion.
• Endemisk i tropiska och subtropiska områden; ca 30–100 miljoner infekterade globalt.
• Kan kvarstå livslångt hos en individ genom autoinfektionscykeln — fall beskrivna >50 år efter exponering.

Livscykel

• Filariforma L3-larver penetrerar intakt hud vid kontakt med kontaminerad jord (barfotagång).
• Via blodbanan till Lunga, upp genom Trakea, sväljs ner till Duodenum och Jejunum.
• Endast partenogenetiska honor etablerar sig i tarmslemhinnan och lägger ägg som kläcks till rhabditiforma larver.
• Autoinfektion: rhabditiforma larver kan mogna till infektiösa filariforma larver redan i tarmen och penetrera tarmvägg (Intern autoinfektion) eller perianal hud (Extern autoinfektion).
• Fritt levande generationer kan även fullbordas i jorden — unikt bland humanpatogena nematoder.

Symtom — kronisk infektion

• Ofta asymtomatisk eller mild med Eosinofili som enda fynd.
• Gastrointestinalt: intermittent Diarré, buksmärta, Illamående, Malabsorption, Viktnedgång.
• Hud: Larva currens — snabbt vandrande, kliande urtikariellt band perianalt/på bålen (5–15 cm/timme).
• Lunga: torrhosta, väsande andning, Löfflers syndrom med flyktiga infiltrat.

Hyperinfektionssyndrom och disseminerad sjukdom

• Utlöses av Immunsuppression, framför allt Kortikosteroider — den enskilt viktigaste riskfaktorn.
• Andra risker: HTLV-1-infektion, Organtransplantation, Cytostatika, Malnutrition, Alkoholism.
• Massiv larvmigration ger Ileus, GI-blödning, Andningssvikt och Diffusa lunginfiltrat.
• Larverna drar med sig tarmbakterier → Gramnegativ sepsis och Meningit med Escherichia coli, Klebsiella och Enterokocker.
• Eosinofili saknas ofta vid hyperinfektion (steroider undertrycker den) — falskt lugnande.
• Mortalitet vid disseminerad sjukdom 50–85 %.

Diagnostik

• Avföringsmikroskopi har låg känslighet (enstaka prov ~30 %) — larver, ej ägg, ses i färsk avföring.
• Upprepa minst 3 prov; koncentrationsmetoder som Baermanns metod eller agarplatteodling ökar utbytet.
• Serologi (ELISA) har hög känslighet och är förstahandsval vid screening.
• Vid hyperinfektion ses larver i sputum, Bronksköljvätska och ibland i Likvor.
• Eosinofili i blod är vanlig vid kronisk men opålitlig vid akut svår sjukdom.

Behandling

• Ivermektin 200 µg/kg — förstahandsmedel, ges dag 1 och 2 (vissa upprepar dag 15–16).
• Albendazol är sämre alternativ med lägre bot.
• Vid hyperinfektion: daglig Ivermektin tills larvfrihet i minst 2 veckor, bredspektrumantibiotika mot samtidig gramnegativ sepsis, minska immunsuppression.
• Uppföljning med serologi (titerfall) och upprepad avföringsmikroskopi.

Klinisk pärla

Screena ALLTID för strongyloides före insättning av Kortikosteroider eller annan immunsuppression hos patient som någon gång bott i eller rest till endemiskt område — även för decennier sedan. En enda steroidkur kan förvandla en asymtomatisk bärare till en hyperinfektion med >50 % mortalitet.

Tenta-fokus

Autoinfektion = livslång infektion utan ny exponering. Kortikosteroider = utlösare av hyperinfektion. Gramnegativ sepsis/meningit hos immunsupprimerad med tropikanamnes = tänk strongyloides. Frånvaro av Eosinofili utesluter inte sjukdom.

Kopplingar

• Strongyloides stercoralis — parasiten
• Larva currens — patognomont hudfynd
• Ivermektin — förstahandsbehandling
• HTLV-1 — viktig kofaktor för hyperinfektion
• Eosinofili — vanligt men opålitligt fynd