Organtransplantation
Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 08 Njurmarkörer och Urindiagnostik
Vad är det?
Överföring av ett organ från en donator till en mottagare. I njurmedicinsk kontext är njurtransplantation den definitiva behandlingen vid terminal kronisk njursvikt och ett alternativ till livslång dialys.
Mekanism
- Mottagarens immunförsvar känner igen donatorns HLA-molekyler som främmande; T-lymfocytmedierad avstötning förhindras med livslång immunsuppression.
- Immunsuppressionen bygger på kalcineurinhämmare, antimetaboliter och kortikosteroider som Prednisolon — läkemedel med smalt terapeutiskt fönster och betydande njurtoxicitet.
- Vid levande donation opereras en frisk njure bort, varvid donatorns kvarvarande njure hypertrofierar och tar över merparten av funktionen.
Klinisk relevans & Diagnostik
- Noggrann GFR-bestämning krävs inför transplantation — både för att bedöma mottagarens behov och för att säkerställa att en levande donator har tillräcklig njurfunktion kvar. Här räcker inte skattat GFR, utan iohexolclearance används som den mest noggranna metoden i rutinsjukvård.
- Efter transplantation följs transplantatfunktionen med P-Kreatinin och eGFR; en stigande kurva från stabil nivå talar för avstötning, infektion eller läkemedelstoxicitet.
- Tolkningsfälla: kortikosteroidbehandling ökar syntesen av Cystatin C oberoende av njurfunktionen och gör cystatin C-baserat eGFR opålitligt hos dessa patienter — använd kreatininbaserat eGFR i stället.
- Dosering av njurutsöndrade läkemedel ska ske efter absolut GFR, inte kroppsytenormerat värde.
- Långvarig immunsuppression ökar risken för urinvägsinfektioner och reaktivering av latenta infektioner som njurtuberkulos.
Kopplingar
Relaterat: Iohexolclearance, Kronisk njursvikt, Dialys, Immunsuppression, Cystatin C, eGFR, HLA, Prednisolon