Gramnegativ sepsis

Kurs: Basvetenskap 6

TypLivshotande organdysfunktion orsakad av dysreglerat svar på gramnegativ infektion
Vanligaste agensE. coli, Klebsiella pneumoniae, Pseudomonas aeruginosa
Drivande molekylLipopolysackarid (endotoxin) via TLR4
NyckelfyndVarm chock, hypotoni, laktatstegring, Organsvikt
BehandlingOdla → bredspektrumantibiotika inom 1 h + vätska + källkontroll

Vad är det?

  • Sepsis definieras enligt Sepsis-3 som livshotande organdysfunktion orsakad av ett dysreglerat värdsvar på infektion, operationaliserat som ökning av SOFA-poäng ≥2.
  • Septisk chock: kvarstående hypotoni som kräver vasopressor för MAP ≥65 mmHg och laktat >2 mmol/L trots adekvat vätska.
  • Gramnegativ sepsis utgör ungefär hälften av fallen och har historiskt utgått från urinvägar, buk och luftvägar.

Etiologi och fokus

Patofysiologi

  • Lipid A-delen av Lipopolysackarid binder LPS-bindande protein och CD14 och aktiverar TLR4–MD2 på Makrofager.
  • Signalering via MyD88 och TRIF aktiverar NF-kB → massiv frisättning av TNF-alfa, IL-1, IL-6 — en Cytokinstorm.
  • Vasodilatation: inducerbart NO-syntas (iNOS) ger kväveoxid i överskott → kärlvidgning, hypotoni, “varm chock” med hög hjärtminutvolym och låg perifer resistens.
  • Kapillärläckage: endotelskada och nedbrytning av glykokalyx → hypovolemi, ödem, ARDS.
  • Koagulopati: vävnadsfaktoruttryck på monocyter, hämmad fibrinolys via PAI-1 → mikrotromber och Disseminerad intravasal koagulation med förbrukning av trombocyter och fibrinogen.
  • Cellulär dysoxi: mitokondriell dysfunktion gör att vävnaden inte kan utnyttja syret trots adekvat leverans — förklarar kvarstående Laktatstegring.
  • Senare fas präglas av immunparalys med lymfocytapoptos och HLA-DR-nedreglering på monocyter — ökad risk för sekundärinfektioner.

Klinisk bild

  • Feber eller hypotermi, frossa, takykardi, takypné, förvirring — hos äldre kan konfusion vara enda symtomet.
  • Varm, torr hud tidigt; senare marmorering, kall periferi och förlängd kapillär återfyllnad.
  • Oliguri, ikterus, Trombocytopeni, stigande Kreatinin och Bilirubin.
  • Purpura fulminans ses framför allt vid Meningokocksepsis (gramnegativ diplokock).

Diagnostik

  • Blododling ×2 före antibiotika, odling från misstänkt fokus, Laktat, blodgas, CRP, Prokalcitonin, blodstatus, koagulation, lever- och njurstatus.
  • Snabb fokusdiagnostik: DT thorax/buk, ultraljud, Urinodling.
  • qSOFA (andningsfrekvens ≥22, systoliskt BT ≤100, förändrad mentation) som varningsverktyg; NEWS2 används i svensk vård.

Behandling

  • Antibiotika inom 1 timme vid septisk chock: t.ex. Piperacillin-tazobaktam 4 g × 3–4 eller Meropenem 1 g × 3 vid ESBL-risk; Cefotaxim vid samhällsförvärvad urosepsis. Överväg Aminoglykosid som engångstillägg för snabb baktericid effekt.
  • Vätska: 30 mL/kg balanserad kristalloid inom 3 timmar, därefter styrt av laktat och perfusion.
  • Vasopressor: Noradrenalin är förstahandsval, mål MAP ≥65 mmHg.
  • Källkontroll inom 6–12 timmar: dränage av abscess, avlastning av avstängd pyelon, borttagning av infekterad kateter.
  • Understödjande: syrgas, ev. respirator med lungprotektiv ventilation, Hydrokortison vid vasopressorberoende chock, glukoskontroll, trombosprofylax.
  • Deeskalering till smalspektrum när odlingssvar föreligger — centralt för att bromsa Resistensutveckling.

Klinisk pärla

Laktat är både diagnostiskt och prognostiskt. Mät om det efter 2–4 timmars behandling: sjunkande laktat talar för att resuscitering fungerar, stigande laktat trots vätska och vasopressor signalerar okontrollerat fokus — leta efter något som behöver dräneras.

Tenta-fokus

Kunna kedjan lipid A → TLR4 → NF-kB → TNF-alfa/IL-1 → iNOS/NO → vasodilatation och kapillärläckage. Sepsis-3 kräver organdysfunktion (SOFA ≥2); septisk chock kräver vasopressorbehov + laktat >2 trots vätska.

Kopplingar