CD14
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | GPI-ankrad mönsterigenkänningsreceptor (korereceptor) |
| Uttryck | Monocyter, Makrofager, Neutrofiler, dendritiska celler |
| Ligand | Lipopolysackarid via LBP; även Lipoteikonsyra och peptidoglykan |
| Partner | TLR4/MD-2 och TLR2 |
| Klinisk vikt | Presepsin (sCD14-ST) som Sepsismarkör; monocytmarkör i flödescytometri |
Vad är det?
- CD14 är ett 55 kDa glykoprotein som finns i två former: membranbundet (mCD14), förankrat via en GPI-svans, och lösligt (sCD14) i plasma.
- Fungerar som korereceptor — det binder ligand och överlämnar den till en signalerande Toll-lik receptor, men saknar själv intracellulär domän och kan inte signalera.
- Är den klassiska ytmarkören för Monocyter och makrofager i flödescytometri.
Verkningsmekanism
- LBP (LPS-binding protein), ett akutfasprotein från levern, extraherar enstaka LPS-molekyler ur bakteriens yttermembran.
- LBP överför LPS till CD14, som koncentrerar och monomeriserar liganden.
- CD14 levererar LPS till MD-2, som sitter i komplex med TLR4.
- TLR4-dimerisering → adaptorproteinerna MyD88 och TRIF → NF-κB och IRF3 → TNF-alfa, IL-1, IL-6, typ I-interferon.
- CD14 ökar känsligheten för LPS cirka 100–1000 gånger; utan CD14 krävs mikromolära i stället för pikomolära koncentrationer.
- CD14 medierar även internalisering av TLR4 till endosomer, vilket är förutsättningen för TRIF-beroende interferonsvar.
| Form | Källa | Roll |
|---|---|---|
| mCD14 | Myeloida celler | Huvudsaklig LPS-igenkänning |
| sCD14 | Utsöndrat / avklyvt | Låter CD14-negativa celler (endotel, epitel) svara på LPS |
| Presepsin (sCD14-ST) | Proteolytisk fragment vid fagocytos | Biomarkör för bakteriell Sepsis |
Klinisk relevans
- Presepsin stiger inom 2 timmar vid bakteriell infektion (snabbare än Prokalcitonin och CRP) och används i vissa system för tidig sepsisdiagnostik och prognos.
- Monocytsubtyper definieras av CD14/CD16: klassiska (CD14++CD16−, cirka 85 %), intermediära (CD14++CD16+) och icke-klassiska (CD14+CD16++) — intermediära expanderar vid sepsis och inflammatorisk sjukdom.
- PNH (Paroxysmal nokturn hemoglobinuri): defekt GPI-ankarsyntes gör att CD14, CD55 och CD59 saknas — FLAER-baserad flödescytometri utnyttjar detta.
- Låg HLA-DR-expression på CD14+ monocyter markerar immunparalys i sena sepsisfaser och predikterar sekundära infektioner.
- Polymorfism i CD14-promotorn (C-159T) har associerats med Atopi och sepsisutfall — den så kallade hygienhypotesen.
Terapeutiska försök
- Anti-CD14- och anti-TLR4-antikroppar (eritoran) har testats vid sepsis utan överlevnadsvinst — kaskaden är för redundant och startar för tidigt i förloppet.
- Illustrerar varför enskild cytokin- eller receptorblockad hittills misslyckats vid septisk chock.
Klinisk pärla
Att CD14 saknar signaldomän förklarar varför både grampositiva (Lipoteikonsyra → TLR2) och gramnegativa (Lipopolysackarid → TLR4) bakterier kan utlösa samma kliniska sepsisbild — CD14 är den gemensamma “leveransmekanismen” till olika signalerande receptorer.
Tenta-fokus
Ordningen i LPS-igenkänningen är en klassisk fråga: LPS → LBP → CD14 → MD-2 → TLR4 → MyD88/TRIF → NF-κB → proinflammatoriska cytokiner.
Kopplingar
- TLR4 — den signalerande partnern vid LPS-igenkänning
- Lipopolysackarid — huvudliganden
- Lipoteikonsyra — grampositiv ligand via TLR2
- Monocyter — cellen CD14 definierar
- Sepsis — den kliniska slutpunkten av kaskaden