Lipoteikonsyra
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Cellväggspolymer hos Grampositiva bakterier (LTA) |
| Struktur | Poly(glycerolfosfat) förankrad i membranet via glykolipid |
| Receptor | TLR2 i komplex med TLR6 och CD14 |
| Funktion | Adhesion, jonhomeostas, autolysinreglering |
| Klinisk vikt | Driver Sepsis vid grampositiv infektion — “grampositivt endotoxin” |
Vad är det?
- Lipoteikonsyra är en anjonisk polymer av glycerolfosfatenheter som sträcker sig genom Peptidoglykanlagret och är förankrad i cytoplasmamembranet med en glykolipidsvans.
- Finns endast hos grampositiva bakterier — Gramnegativa bakterier har i stället Lipopolysackarid (LPS) i sitt yttermembran.
- Skiljs från väggteikonsyra (WTA), som är kovalent bunden till peptidoglykanets MurNAc i stället för till membranet.
Struktur och biosyntes
- Typ I LTA (S. aureus, B. subtilis): omättad kedja av 20–50 glycerolfosfat, ofta substituerad med D-alanin och glykosylgrupper.
- D-alanylering via dlt-operonet minskar nettonegativ laddning → ökad resistens mot Antimikrobiella peptider, Defensiner och Vankomycin.
- Syntetiseras av LtaS (lipoteikonsyrasyntas) som polymeriserar glycerolfosfat från fosfatidylglycerol.
Funktion för bakterien
- Reglerar autolysiner och därmed celldelning och cellväggsomsättning.
- Kelaterar Mg²⁺ och Ca²⁺ vilket skapar en jonreservoar vid membranet.
- Medierar adhesion till värdceller och till plast — central för Biofilm på katetrar och proteser, särskilt hos Staphylococcus epidermidis.
Immunologisk betydelse
- LTA är en klassisk PAMP som känns igen av TLR2/TLR6-heterodimer med CD14 som korereceptor.
- Signalering via MyD88 → NF-κB → frisättning av TNF-alfa, IL-1, IL-6 och IL-8.
- Höga nivåer ger samma kaskad som LPS: Feber, vasodilatation, kapillärläckage och Septisk chock.
- Aktiverar också Komplementsystemet via alternativa vägen och lektinvägen.
| Lipoteikonsyra | Lipopolysackarid | |
|---|---|---|
| Bakterietyp | Grampositiv | Gramnegativ |
| Lokalisation | Cytoplasmamembran → genom peptidoglykan | Yttermembranets ytterblad |
| Receptor | TLR2/TLR6 + CD14 | TLR4/MD-2 + CD14 |
| Toxisk del | Glykolipidankaret | Lipid A |
| Potens | Lägre (mg-nivåer krävs) | Mycket hög (ng-nivåer) |
Klinisk relevans
- Frisätts massivt vid bakteriolys — β-laktamantibiotika kan därför initialt förvärra inflammationssvaret (Jarisch-Herxheimers reaktion-liknande fenomen vid Pneumokockmeningit).
- Detta motiverar Kortikosteroider (betametason/dexametason) strax före första antibiotikadosen vid bakteriell meningit.
- Klindamycin och Linezolid hämmar proteinsyntes och minskar toxinfrisättning — argument för tilläggsbehandling vid Nekrotiserande fasciit och Toxic shock syndrome.
- Anti-LTA-antikroppar har testats som immunterapi mot stafylokocksepsis utan klinisk framgång.
Klinisk pärla
Att grampositiv sepsis kliniskt är oskiljbar från gramnegativ förklaras av att LTA och LPS konvergerar på samma NF-κB-drivna cytokinkaskad, bara via olika Toll-lika receptorer. Därför hjälper inte klinisk bild för att gissa agens — odla alltid.
Tenta-fokus
Kopplingar
- Lipopolysackarid — gramnegativ motsvarighet
- TLR2 — mönsterigenkännande receptor för LTA
- CD14 — korereceptor som ökar känsligheten
- Peptidoglykan — strukturen LTA vävs genom
- Sepsis — den kliniska konsekvensen av massiv LTA-frisättning