Staphylococcus saprophyticus

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Bakterie · Grampositiv kock i klasar · Katalas+ · Koagulas− · novobiocinresistent

Snabbfakta

Fält	Värde
Agenstyp	Bakterie
Familj	Staphylococcaceae, KNS
Gram och morfologi	Grampositiv kock i klasar
Katalas / koagulas	Katalas positiv, Koagulas negativ
Novobiocin	Resistent — det diagnostiska nyckelfyndet
Ureas	Positiv
Syrekrav	Fakultativt anaerob
Reservoar	Normalflora i perineum, rektum och urogenitalt
Smittväg	Uppåtstigande från perineum; associerat med sexuell aktivitet
Inkubationstid	Dagar
R₀	Ej relevant
Målorgan	Urinvägar — nästan uteslutande
Anmälningspliktig	Nej

Vad är agenset?

• Staphylococcus saprophyticus är en koagulasnegativ stafylokock som skiljer sig från de övriga KNS genom att den är en äkta urinvägspatogen — inte en biofilmopportunist på främmande material som S. epidermidis.
• Den identifieras i labbet på att den är resistent mot novobiocin, medan S. epidermidis är känslig.
• Den är Ureas-positiv, vilket bidrar både till virulens och till att den kan höja urinens pH.
• Kliniskt är den känd som den näst vanligaste orsaken till okomplicerad Cystit hos unga kvinnor, efter E. coli.

Epidemiologi

• Orsakar 5–15 % av okomplicerade nedre urinvägsinfektioner hos sexuellt aktiva kvinnor 16–35 år.
• Utpräglad åldersfördelning — ovanlig hos barn, äldre och män.
• Säsongsvariation med topp under sensommar och tidig höst — ett välbeskrivet men ofullständigt förklarat fenomen.
• Klassiskt kallad “honeymoon cystitis”-agens tillsammans med E. coli på grund av sambandet med sexuell aktivitet.
• Koloniserar perineum, rektum och urogenitalslemhinna hos en del av befolkningen.

Smittvägar och smittsamhet

• Uppåtstigande infektion från perineal och rektal flora via uretra till urinblåsan.
• Sexuell aktivitet är den starkaste riskfaktorn — mekanisk förflyttning av flora, inte smitta i egentlig mening.
• Ingen person-till-person-smitta av klinisk betydelse.
• Kvinnans korta uretra förklarar könsfördelningen.

Var och hur infekterar den? Tropism och patogenes

• Adhesion är nyckeln. Bakterien binder mycket effektivt till uroepitelceller via ytadhesinen Aas (autolysin/adhesin) och UafA (uro-adherens factor A), som binder fibronektin och uroepitel.
• Denna starka adhesion förklarar varför en bakterie utan invasiva toxiner ändå kan etablera sig i det ständigt spolade blåslumenet.
• Ureas hydrolyserar urea till Ammoniak och koldioxid → lokal pH-höjning → direkt epitelskada och underlättad kolonisation. Ureasproduktion kan också bidra till struvitkristaller, även om detta är mycket mer uttalat hos Proteus mirabilis.
• Infektionen är i regel begränsad till blåsan, men Pyelonefrit förekommer och kan vid S. saprophyticus faktiskt vara relativt vanligare än man tror — upp till 40 % av fallen har tecken på övre urinvägsengagemang.
• Ger sällan Bakteriemi.

Virulensfaktorer

• UafA — uroepitelial adhesin, den huvudsakliga virulensfaktorn, unik för arten.
• Aas — bifunktionellt autolysin/adhesin som binder fibronektin och även har hemagglutinerande aktivitet.
• SdrI — kollagen- och fibronektinbindande protein som bidrar till persistens.
• Ureas — pH-höjning, epitelskada, nödvändig för full virulens i djurmodell.
• Lipoteikonsyra — bidrar till adhesion.
• Slembildning — begränsad jämfört med S. epidermidis; bakterien är inte primärt en biofilmpatogen.
• Bakterien saknar Koagulas, Protein A och de klassiska stafylokocktoxinerna helt.

Symtom och klinisk bild

• Akut Cystit: sveda vid miktion (dysuri), täta trängningar, urinträngningar med små volymer, suprapubisk obehag, ibland hematuri.
• Sjukdomsbilden är inte möjlig att skilja kliniskt från E. coli-cystit.
• Pyelonefrit: flanksmärta, feber, allmänpåverkan — förekommer, särskilt om behandling fördröjs.
• Ovanliga manifestationer: Uretrit och Epididymit hos män, Prostatit, mycket sällsynt Sepsis eller Endokardit.
• Till skillnad från S. epidermidis är fynd av S. saprophyticus i urin i princip aldrig kontamination — den ska tas på allvar.

Diagnostik

• Urinodling. Viktigt: S. saprophyticus kan ge signifikant infektion vid lägre bakteriekoncentration än den traditionella gränsen 10⁵ CFU/mL — redan 10³–10⁴ CFU/mL är kliniskt relevant vid symtom.
• Urinsticka: Nitrit är negativ, eftersom grampositiva kocker inte reducerar nitrat till nitrit — ett vanligt fallgrop. Leukocytesteras är positiv.
• Identifiering: Grampositiv kock i klasar, Katalas+, Koagulas−, novobiocinresistent, Ureas+. MALDI-TOF i modern rutin.
• Vid feber och flanksmärta: överväg bilddiagnostik och blododling.

Behandling och profylax

• Pivmecillinam och Nitrofurantoin är förstahandsval vid okomplicerad cystit i Sverige. Observera dock att S. saprophyticus har naturligt nedsatt känslighet för mecillinam in vitro, medan klinisk effekt oftast ändå ses — nitrofurantoin är därför ofta ett tryggare val.
• Trimetoprim eller trimetoprim-sulfa fungerar väl.
• Undvik Fosfomycin som förstahandsval här — effekten är sämre mot S. saprophyticus än mot E. coli.
• Vid Pyelonefrit: Ciprofloxacin eller trimetoprim-sulfa, längre behandlingstid (7–14 dagar).
• Resistens mot betalaktamer via penicillinas är vanligt; meticillinresistens är däremot ovanlig.
• Prevention: miktion efter samlag, rikligt vätskeintag — evidensen är svag men åtgärderna är ofarliga.

Tenta-fokus

Ung, sexuellt aktiv kvinna + cystitsymtom + Nitrit-NEGATIV urinsticka + Grampositiv kock i klasar = S. saprophyticus. Novobiocinresistensen är det som skiljer den från Staphylococcus epidermidis.

Klinisk pärla

Ett negativt nitrittest utesluter inte urinvägsinfektion. Nitrit bildas bara av bakterier med nitratreduktas — främst Enterobacterales. S. saprophyticus, enterokocker och Pseudomonas ger alla nitritnegativ sticka trots äkta infektion.

Kopplingar

Relaterat: Koagulasnegativa stafylokocker, Staphylococcus epidermidis, Staphylococcus aureus, Urinvägsinfektion, Cystit, Pyelonefrit, Escherichia coli, Ureas, Nitrofurantoin, Pivmecillinam, Modul 1 - Allmän mikrobiologi