CuraKI 🩺

Modul 5 - CNS-infektioner & sexuellt överförbara infektioner

Modul 5 - CNS-infektioner & sexuellt överförbara infektioner

Kurs: Basvetenskap 6

Kunna redogöra för infektiösa agens som orsakar infektioner i centrala nervsystemet, vilka mekanismer och virulensfaktorer de använder sig av för att orsaka patogenes, samt deras epidemiologi

  • Enterovirus smittar fekal-oralt och kan orsaka Meningit genom att sprida sig till meningerna efter sekundär viremi eller genom retrograd axonal transport och där orsaka cytolys.
  • Neisseria meningitidis är vanligast i sub-sahariska Afrika.
  • Prionsjukdomar kan ha sporadisk/genetisk/infektiös ursprung.

Infektioner som drabbar det centrala nervsystemet

  • Meningit = hjärnhinneinflammation.
    • Purulent meningit = bakteriell hjärnhinneinflammation.
    • Serös meningit = aseptisk = icke-bakteriell.
  • Encefalit = hjärninflammation.
  • Myelit = inflammation av ryggmärgen.
    • Framhorn → motoriska funktioner
    • Bakhorn → sensoriska funktioner

Encefalit och myelit beror oftast på en skada på Neuron som ofta är en kombination av direkt virusskada på nervceller och immunpatologi. Neuronen kan ex ha dålig regenerationsförmåga. De bestående skador som encefalit och myelit kan ge upphov till kallas sequele.

Meningoencefalit är tillstånd då patienten drabbats av meningit med inslag av encefalit. Kan orsakas av TBE-virus.

Neurotropa virus = ett virus som kan infektera nervvävnad och därmed orsaka sjukdom i det centrala nervsystemet. Dessa virus är oftast dödliga.

Hur tar sig virus till CNS?

  1. Retrograd transport i perifera nerver (tex herpes simplexvirus, polio, rabiesvirus). Detta innebär transport av molekyler längs ett nervcellsutskott mot cellen.
  2. Över blod-hjärnbarriären genom: a. Infektioner av endotelceller. b. Infektioner av celler i plexus choroideus där endotelet inte är lika tätt. c. Transcytos (transport av ex virus genom en cell) av infekterade leukocyter.

Infektioner som drabbar det perifera nervsystemet

  • Radikulit = drabbar perifera (spinala) motoriska och sensoriska nerver.

Enterovirus och poliovirus

Enterovirus är den vanligaste orsaken till virusmeningit. Det tillhör familjen picornavirus (små RNA-virus) och Rhinovirus är en undergrupp av enterovirus. Det finns mer än 100 typer av enterovirus där de benämns som enterovirus A-D samt nummer. Olika picornavirus sprider sig till olika organ (tropism). Vissa kan spridas till meningerna under sekundär viremi.

Klinisk pärla

Enterovirus orsakar EJ magsjuka trots fekal-oral smitta, vilket är ett vilseledande namn. De är syraresistenta i motsats till rhinovirus, vilket gör det enklare för dem att infektera tarmslemhinnan. Enterovirus kan påvisas i luftvägar eller feces.

Symtom: halsont, luftvägssymtom eller endast feber. Kan spridas som droppsmitta eller fekal-oral smitta.

Poliovirus tillhör gruppen enterovirus men är lite annorlunda. Detta virus infekterar skelettmuskulaturen under den primära viremin. Ibland kan den också sprida sig till framhornsceller i ryggmärgen via retrograd axonal transport. Symtom: slapp, asymmetrisk pares utan känselbortfall (droppfot). Asymtomatisk infektion förekommer.

Herpesvirusfamiljen och CNS

SpeciesCNS-sjukdom
Herpes simplex typ 1Encefalit (2-4 fall per miljon)
Herpes simplex typ 2Meningit
Varicella-zoster virusEncefalit, cerebellit, meningit
CytomegalovirusEncefalit (immunsuppression), polyradikulit
Epstein-Barr-virusCNS-[[Lymfom
HHV-6Barn, immunsupprimerade

TBE

TBE-virus (tick-borne encephalitis) är ett vektorburet flavivirus som infekterar människor via fästingens saliv omedelbart efter bettet. Symtomen uppträder bifasiskt:

  1. Systemisk infektion med influensaliknande sjukdom efter 3-7 dagar (stannar oftast vid det).
  2. Ibland sker infektion av endotelceller i kärlen intill hjärnan och i plexus choroideus och spridning till meningerna.
  3. Meningoencefalit ± pares, inträffar efter ett symtomfritt intervall.
  4. Ofta lång konvalescens. Sequele (restsymtom) förekommer, speciellt hos äldre.
  5. Kan förebyggas med vaccination.

Rabies

Rabiesvirus är ett höljebärande, negativt enkelsträngat RNA-virus med bara 5 proteiner. Acetylkolinreceptor fungerar som virusreceptor. Patogenes:

  1. Bett från infekterat djur.
  2. Inkubationsperiod: replikation i muskel vid bettstället.
  3. Efter veckor till månader sker en infektion av sensoriska nerver och retrograd transport i sensoriska nerver.
  4. Replikation i dorsal ganglion och snabb transport till hjärnan via ryggmärgen.
  5. Nedåtstigande infektion till ögon, spottkörtlar, skinn m.m.

Vaccination efter exponering är möjligt.

Prionsjukdomar (transmissibla spongiforma encefalopatier, TSE)

Prioner är infektiösa proteiner som karaktäriseras av följande:

  • Spongiforma (tvättsvampsliknande) hål i den gråa hjärnsubstansen.
  • Sker ingen antikroppsreaktion, ingen inflammation och inget immunsvar.
  • Prioner är mycket motståndskraftiga mot värme och kemikalier → extremt svåra att avdöda.
  • Prioner har alltså förändrade proteiner som uppstått sporadiskt, via smitta eller arv.

Symtom: progredierande demens, förlust av motoriska funktioner, tremor, död.

Prionproteinerna (PrP) har två isoformer: PrPc (c står för cell) och PrPsc (sc står för scrapie). Funktionen för normalt protein (PrPc) är oklar men ev viktig för inlärning eller sömn. När PrP felveckas bildas PrPsc. Förändrat protein (PrPsc) inducerar i sin tur felaktig veckning av PrPc. Vissa mutationer i PrP-genen ger ökad risk för sjukdom via ökad risk för felaktig veckning av proteinet. Förändrad veckning hos normalt PrP leder till aggregation.

Prionsjukdomar hos människor kan ge upphov till följande:

  • Sporadisk Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJD)
  • Gerstmann-Straussler syndrom (GSS)
  • Fatal familjär insomnia (FFI)
  • Kuru → kannibalism.
  • Variant CJD (vCJD), human BSE (galna ko-sjukan) → via magtarmkanalen (brittiska hamburgare).

Prionsjukdomar hos djur kan ge upphov till: Scrapie hos får, Bovine spongiform encephalopathy (BSE) = “Mad cow disease”/“galna kosjukan”.

Prionsjukdomar kan vara förvärvade = sjukdomar en person utvecklar under sin livstid.

  • Iatrogent förvärvade → syftar på en sjukdom, skada eller komplikation som orsakats av medicinsk behandling eller vård: neurokirurgi (djupa elektroder, korneatransplantat), humant tillväxthormon, blodtransfusioner, humant gonadotropin.

Tenta-fokus

Prioner ger INGEN inflammation eller antikroppssvar – helt annorlunda immunologiskt jämfört med bakterier, virus och parasiter. Detta gör dem extremt svåra att både diagnostisera och avdöda (resistenta mot vanlig sterilisering).

Parasitiska CNS-infektioner

Flera parasiter kan orsaka CNS-patologi, exempelvis helminterna Schistosoma spp, Echinococcus spp och Onchocerca volvulus, samt protozoerna Trypanosoma brucei och Trypanosoma cruzi samt Plasmodium spp och Entamoeba histolytica.

Effekter på CNS kan uppstå via direkt invasion (passage av blod-hjärnbarriären) eller indirekt genom interaktion med blod-hjärnbarriären och intilliggande vävnader och vaskulatur.

Toxoplasma gondii är en parasit som utgör en av de vanligaste infektionerna i världen (⅓ av världens population är bärare). Stora skillnader i seroprevalens i världen och på lands/region-nivå.

Detta är en parasit som tillhör de apicomplexa sporozoerna. Parasiten har alltså ett apikalt komplex med massa organeller som primärt används för att invadera värdceller. Den använder aktin-medierad glidande motilitet för förflyttning.

Toxoplasma gondiis livscykel:

  1. Kattdjur är de definitiva värdarna, vilket innebär att det är den världen som parasiten går igenom den sexuella fasen av deras livscykel. a. Många djur (inkl människa) kan vara intermediära värdar, tex gnagare som blir infekterade och får vävnadscystor som innehåller en speciell form av parasiten som kallas bradyzoiter.
  2. Katter får i sig dessa parasiter genom att äta gnagare.
  3. När parasiten går igenom sin sexuella utveckling i katten så kommer det ut oocyster via kattens feces.
  4. Det tar mellan 1-5 dagar för dessa att mogna och bilda sporulerande oocyster som innehåller sporozoiter som kan infektera andra intermediära värdar.
  5. Människor får i sig dessa sporulerande oocyter via kontaminerad föda eller vatten. Men vi kan också få i oss vävnadscystor från dåligt tillrett kött från lamm eller gris.
  6. Människan är en “dead end” vilket innebär att vi inte kan sprida parasiten vidare.
  7. När människan får i sig parasiten via ovannämnda två sätt → excyster parasiten i tunntarmen.
  8. Där kan båda parasitformerna infektera epitelcellerna och transformeras till tachyzoiter som sedan kan sprida sig till stora delar av kroppen pga sin stora disseminering-potential (förmåga att sprida sig till andra organ). a. Tachyzoiterna kan sprida sig som fria parasiter eller i kapade migrerande leukocyter. b. Denna stadie av parasiten smittar främst via blodtransfusioner och organtransplantationer. c. Tachyzoiterna återfinns hos människors kroppsvätskor och infekterade fagocyter eller icke-fagocyterande celler (akut stadium).
  9. Tachyzoiterna kan sedan omvandlas till bradyzoiter igen.

Toxoplasma gondii har en god disseminering-potential pga av den kan infektera våra immunceller. Våra immunceller förändrar sin migration när de blir infekterade. Men i de flesta fall så orsakar den inte sjukdom. Patogenesen är starkt kopplad till människans förmåga att kontrollera infektionen, tachyzoiternas disseminingsförmåga och bildandet av cystor i viscerala organ. Människans immunrespons avgör om denna opportunist kan orsaka sjukdom eller inte.

Toxoplasma gondii befinner sig i bradyzoit-stadiet vid cellulärt stress och immunrespons (långsamt replikerande, icke-lytiska). Vid avsaknad av cellulär stress och immunrespons befinner sig parasiten i tachyzoit-fasen där den istället är snabbt replikerande och lytisk.

Symtom:

  • Influensaliknande med svullna lymfkörtlar vid en akut infektion.
  • Hos immunsupprimerade sker en hög parasitemi och en mängd cystor i viscerala organ såsom öga (okulär toxoplasma som leder till en inflammation av åder- och näthinna i ögat) och CNS (vävnadscystor som leder till lesioner och ödem).
  • Om en gravid kvinna blir infekterad (för första gången) så kan parasiten ta sig över till fostret och orsaka spontan abort men även påverka fostrets utveckling → kongenital.
  • Vid en kronisk infektion är patienten oftast asymtomatisk.

Bakteriella CNS-infektioner

Cerebrospinalvätska (CSF) är steril, dvs det finns inga antikroppar eller komplementkomponenter. Detta gör det möjligt för bakteriella infektioner att frodas. Bakterierna kan sedan ta sig till CNS via blodet där det då orsakar meningit. Meningit uppstår oftast efter en övre luftvägsinfektion.

Olika patogener som kan orsaka bakteriell meningit är: Neisseria meningitidis, Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae, Listeria monocytogenes och Borrelia burgdorferi.

Patogenesen för inflammation vid meningit:

  1. Cellvägg och membranprodukter från bakterier stör kapillärendoteliumet i CNS (blod-hjärnbarriären).
  2. När bakterier passerar blod-hjärnbarriären sker en marginalisering, dvs de polymorfnukleära leukocyterna (PMN) fastnar i kärlväggen i CSF och kan sedan transmigrera eller röra sig genom endotelet för att nå det infekterade området.
  3. PMN utsöndrar cytokiner och kemokiner in i CNS vilket leder till inflammation i subarachnoidalrummet.

Symtom hos vuxna med meningit: svår huvudvärk, hög feber, stel nacke, petekier (lila utslag som inte bleknar). Symtom hos barn med meningit: feber, irritabilitet, illamående.

Tenta-fokus

Petekier som inte bleknar vid tryck är ett akut varningstecken vid misstänkt meningokock-meningit (sepsis) och kräver akut handläggning.

Neisseria meningitidis är en gramnegativ diplokock bakterie som återfinns på epiteliala slemhinnor i människans näshåla. Bakterien återfinns hos asymtomatiska bärare med en prevalens på 10-40%. Virulensfaktorer:

  • Kapsel (saknas hos Neisseria gonorrhoeae).
  • Lipooligosackarider (LOS) – triggar igång frisättning av cytokiner som möjliggör dess passering av blod-hjärnbarriären. LOS är ett endotoxin som inducerar en inflammatorisk respons och som ökar permeabiliteten i blod-hjärnbarriären.
  • Faktor H-bindningsprotein
  • Pili (typ IV) – gör så att denna bakterie kan fästa vid cellers yta och genomgå antigenvariation. Antigenvariationen tillåter bakterien undkomma immunförsvaret genom att byta ut antigen som känns igen av immunsystemet. Antigenvariationen hos pilusen fungerar genom att bakterien har flertal gener för proteinet som utgör pilusen och kan byta ut vilken gen som uttrycks och därmed ändra hur pilusen ser ut med hänsyn till immunsystemet.
  • Järn-bindande protein
  • IgA-proteas – möjliggör destruktion av sekretorisk IgA.

Borrelia burgdorferi tillhör familjen spirochaetaceae och är en gramnegativ spiroket. Det är en periplasmiska flagellen som gör borrelia rörlig. Det finns olika typer av borrelios: lyme-borrelios (hårda fästingar är dess vektor), epidemisk återkommande feber (lössburen borrelios) och endemisk återkommande feber (fästingburen borrelios, dvs mjuka fästingar är dess vektor).

Borrelia burgdorferi orsakar lyme borrelios via fästingbett. Proteinet variable major protein-like sequence Expressed (VlsE) är viktigt för antigenvariationen hos Borrelia burgdorferi.

Lyme borrelios karaktäriseras av följande tre saker:

  • I början är det en unik hudskada som kallas erythema chronicum migrans (ECM) med allmän sjukdomskänsla och influensaliknande symtom.
  • Sen utvecklar 5-15% av patienterna neurologiskt eller kardiovaskulärt engagemang.
  • Slutligen upplever patienten migrerande episoder av icke-förstörande men smärtsam artrit.
    • Obehandlad lyme borrelios kan leda till Bells pares.

Klostridietoxiner

Klostridietoxiner är en grupp mycket potenta toxiner (gifter) som produceras av bakterier tillhörande släktet Clostridium. Dessa toxiner påverkar nervsystemet genom att blockera nervsignalering, vilket kan leda till allvarliga neurologiska tillstånd. Dessa är zink-beroende endopeptidaser.

  • Botulinumtoxin är ett neurotoxin som blockerar frisättningen av acetylkolin, en signalsubstans som krävs för muskelrörelse, vilket resulterar i muskelförlamning.
  • Tetanustoxinet är ett annat neurotoxin som blockerar de hämmande signalerna i nervsystemet, vilket leder till okontrollerade muskelspasmer och stelhet.

Dessa är AB-toxiner där B-subenheten binder till ytreceptorn hos målcellen. AB-toxinet internaliseras sedan och disulfidbindningarna bryts. A-subenheten kan sedan utöva den giftiga enzymatiska effekten.

Klinisk pärla

Botulinumtoxin (slapp förlamning, blockerar acetylkolinfrisättning) och tetanustoxin (spastisk förlamning, blockerar inhibitoriska signaler) ger motsatta kliniska bilder trots att de är strukturellt besläktade zink-endopeptidaser från samma bakteriesläkte.

Strategier för immunundvikande vid CNS-infektioner

Kunna redogöra för infektiösa agens som orsakar sexuellt överförbara infektioner samt vilka mekanismer och virulensfaktorer de använder sig av för att orsaka patogenes

  • Chlamydia trachomatis har en livscykel med både infektiösa former och replikativa former och Neisseria gonorrhoeae använder sig av sin typ IV pilus för att adhesion och adherering vid infektion.
  • HIV-infektion kan leda till AIDS genom ett kraftigt minskat antal CD4 T-celler.
  • Human papillomvirus (HPV) kan bidra till utvecklandet av livmoderhalscancer genom viruspropteinerna E6 och E7 protein som påverkar p53 och pRB i de infekterade cellerna.

HIV

HIV tillhör arten lentivirus och familjen retrovirus. HIV är ett exogent retrovirus vilket innebär att viruset kommer utifrån och inte är en del av det mänskliga genomet från början.

HIV har tre strukturella gener som är typiska för alla retrovirus: gag (kapsid), pol (polymeras, integras och proteas) och env (envelope, hölje). HIV har dessutom flera regulatoriska och accessoriska gener:

  • tat och rev reglerar transkription och translation.
  • nef och vpr bidrar till immunnedreglering.
  • nef och vpu bidrar till virusfrisättning.

Patient med en primär HIV-infektion uppvisar symtom såsom feber, lymfkörtelförstoring och utslag. Efter ca 2-3 veckor efter en primär infektion börjar kroppen tillverka antikroppar. Dessa kan detekteras mha ELISA-screening.

Huvudreceptorn CD4 uttrycks på T-hjälparceller (CD4-celler) och vissa andra immunceller. Detta förklarar HIV-tropism för CD4-celler och därmed också varför HIV orsakar AIDS, vilket är förvärvad cellulär immunbrist. Kemokinreceptorer (CCR5 och CXCR4) fungerar som koreceptorer. Homozygot CCR5-mutation kan leda till skydd mot vissa former av HIV.

HIV består av en när närbesläktade virusvarianter som kallas quasispecies.

Endogena retrovirus (ERV) är permanenta DNA-sekvenser i en organisms genom som härstammar från tidigare retrovirusinfektioner (tex i könsceller). Dessa virus är oftast inaktiva.

  • Icke-transducerande onkogena retrovirus = orsakar cancer genom att påverka värdcellens egna gener snarare än att föra in virala onkogener.
  • Transducerande onkogena retrovirus = virus som kan överföra onkogener till celler.

Replikationscykeln för HIV:

  1. Inträde
  2. Omvänd transkriptas = omvandlar ssRNA till dsDNA.
  3. Integration via HIV integrasenzym.
  4. Produktion av byggstenar till nya virioner
  5. Ihopsättning och avknoppning
  6. Mognad

HIVs receptorbindning och fusion:

  1. gp120 är bunden till HIVs yta via gp41. gp120 binder till huvudreceptorn CD4 på T-hjälparcellen.
  2. Detta leder till en konformationsändring.
  3. HIV kan då binda till koreceptorerna CCR5 och CXCR4.
  4. Detta leder till ytterligare konformationsändringar.
  5. gp41 aktiveras vilket leder till fusion mellan virushöljet och cellmembranet.

Anti-antivirala hypotesen = Virus hämmar cellulära antivirus-mekanismer (immunsvar och apoptos) → hämmar även (bieffekt) försvaret mot tumörutveckling.

Chlamydia trachomatis

Klamydia drabbar främst unga kvinnor och orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis. Det är den vanligaste STI:n för kvinnor i Sverige. De är främst vanligast i de nordligaste delarna av landet. Det är en obligat intracellulär bakterie vilket innebär att den inte kan överleva utan värdcell. Olika serotyper av klamydia ger olika utfall och det är serotyperna D-K som ger klassisk genitourinär infektion. 50% av alla som drabbats av klamydia är symtomfria. Pneumoni är det vanligaste symtomet hos ett nyfött barn som drabbats av klamydia.

Bakterien kan vara i olika former:

  • Elementär kropp – mer smittsam (enbart denna form som kan smitta en annan människa), metaboliskt inaktiv, binder till ephrin A2-receptorn, använder T3SS för att injicera effektorproteiner.
  • Retikulär kropp – metaboliskt aktiv, delar sig via binär fission.

Chlamydia trachomatis livscykel:

  1. Elementära kroppen adhererar till värdcellen via Ephrin A2-receptorn på värdcellen. Ephrin A2 är ett yttre tyrosinkinas som inducerar aktiveringen av fosfoinositid 3-kinas (PI3K).
  2. Bakterien injicerar effektorer (pre-synthesis eftersom denna form av bakterien inte är metaboliskt aktiv) via T3SS → den främsta virulensfaktorn! 30% av bakteriens genom är till för att syntetisera proteiner som kan ta sig igenom detta system.
  3. Internalisering äger rum vilket stoppar cellens apoptos. Den elementära kroppen kommer nu att bli en retikulär kropp istället. Vilken signalen som triggar igång detta är oklart.
  4. Bakterien börjar replikera sig och vi har då flera retikulära kroppar i en cells inklusion. De nyformade bakterierna befinner sig väldigt nära värdcellens membran eftersom den är beroende av dess mekanismer.
  5. När cellen blir full med massa bakterier så kommer den retikulära kroppen att omvandlas till den elementära kroppen som var metaboliskt inaktiv.
  6. Disseminering via antingen lysering av värdcellen eller via extrusion.

Neisseria gonorrhoeae

Neisseria gonorrhoeae har tropism för human tissue, ex mukusmembran av det urogenitala systemet, pharynx och ögonen. Bakterien klarar inte sig i icke-fysiologiska temperaturer. Denna bakterie kan enbart infektera människor pga att bakterien kan känna igen humant laktoferrin och transferrin. Den har även en större affinitet för det humana receptorn (PilC/CEACAM). Det betyder alltså att adhesinet PilC på bakterien har hög affinitet för receptorn CEACAM hos den mänskliga cellen.

Neisseria gonorrhoeae saknar kapsel och är därmed känsligare för uttorkning. Denna bakterie har tropism för mänsklig vävnad och återfinns i slemhinnor i urinvägarna, svalget och ögonen.

Syfilis

Syfilis är också humanspecifik men det är inte så smittsamt (enbart 30% chans att smittas efter exposure). Blir man dock infekterad så räcker det med 10 bakterier för att bli infekterad. Bakterien har en lång inkubationstid. Smittas via direkt sexuell kontakt eller från mor till foster. Diagnosen kan enbart fås genom serologi och partikel agglutination (TPPA) = undersökningar som bygger på att celler klumpar ihop sig när de blandas med specifikt antiserum.

Syfilis orsakas av bakterien Treponema pallidum och kan spridas via direkt sexuell kontakt och från mor till foster. Treponema pallidum har mycket låga mängder proteiner i yttermembranet och de vi ska hålla koll på är TPO751 (lipoprotein som är viktigt för adhesin), Tpp17 (samma som föregående) samt TPR (näringsförvärv). TprK-proteinet är viktigt för antigenvariation.

TPR är viktigt för att bakterien ska kunna få näring. Denna kan detekteras av immunsystemets men för att undvika detta så går den igenom antigenvariation för att rekombineras till en unik sekvens av proteinet → TprK.

Immunsystemet kommer att kunna detektera bakterien tillslut vilket leder till att makrofagerna triggas igång och kaskaden fortlöper. Denna immunreaktion leder till manifestationerna som vi ser under den sekundära syfilisfasen.

Jarisch-Herxheimer-reaktionen äger rum 4-8h efter antibiotikabehandling av denna bakterie. Några av T.pallidums pumpar blir exponerade vilket gör att immunsystemet blir chockat, från att inte hitta några bakterier till att kunna detektera massa. Därav drabbas patienten av en massiv inflammation. Syfilis är fortfarande väldigt känslig mot penicillin (har inte utvecklat resistens) och vi vet ännu inte varför.

Tenta-fokus

HIV + syfilis är en farlig kombination då syfilis kan öka HIV-viralbelastningen med 25%. Syfilis kan även fortskrida snabbare (neurosyfilis) samt att det bidrar till en mindre effektiv antibiotikabehandling.

Stegen av syfilisinfektion:

  1. Inoculation → oftast 3 veckors inkubationstid med inga symtom.
  2. Primär syfilis som beror på att bakterien kan ta sig igenom ex ett sår på penis, labia eller vagina. Det bildas en schanker runt platsen där infektionen inträffade.
  3. Sekundär syfilis – denna övergång kan ta 2-3 månader (→ 24 veckor). Främsta symtom är hudlesioner (kopparslag?). Det är i denna fas som syfilis kan överföras eftersom kroppen innehåller högst antal treponema pallidum i kroppen. Om detta inte behandlas går syfilis in i sin latenta fas (ca 2-4 veckor efter).
  4. Syfilis kan vara i sin latenta fas i 3-30 år.
  5. Om bakterien fortsätter replikera sig så kan immunsystemet detektera bakterien och då går syfilis in i den sekundära fasen igen och orsakar hudlesion.
  6. I den tertiära fasen så får man hudlesioner som kallas “gummata” på organ. Man kan även få gummata i djupa organ samt CNS-degeneration. Inträffar endast hos ca 30% av fallen.

Om syfilis infekterar fostret via mamman så kan det leda till en kongenital infektion. Detta orsakar bla. hutchinsons tänder och mulberry molars.

Virulensfaktorer:

  • Periplasmatisk flagella → bakterien kan förflytta sig genom viskösa miljöer och kan lättare passera genom mukus. Den är även känd som axiella fiber och är lokaliserad till det periplasmatiska utrymmet → området som ligger mellan cellmembran och yttermembran. Den exponeras ej på bakteriens yta.
  • Väldigt få yttermembranproteiner vilket gör att den är svårare att känna igen.
  • Antigenvariation

Strategier för immunundvikande vid sexuellt överförbara infektioner

  • Antigenvariation i pili hos Neisseria gonorrhoeae.
  • Genetiska variationen hos HIV på grund av dess felbenägna polymeras vid replikation som bidrar till dess förmåga att undkomma immunsystemet.

HPV-16 och HPV-18 smittar sexuellt.

Sekundära överföringsvägar för bakteriella sexuellt överförbara infektioner är: vertikal överföring, blodprodukter, organdonation (syfilis).

Kunna redogöra för infektiösa agens som orsakar urinvägsinfektioner samt vilka mekanismer och virulensfaktorer de använder sig av för att orsaka patogenes

  • Att uropatogen Escherichia coli använder sig av siderofor-protein för att fånga in järnatomer som den behöver i sin metabolism då den orsakar infektion i urinblåsan eller kan bilda en tyst intracellulär reservoar för återinfektion.

Urinvägsinfektioner (UTI) = infektion i någon del av urinvägarna. 80% av alla UTIs drabbar kvinnor och det beror på att de har kortare urethra, vilket innebär kortare avstånd för patogener att nå urinblåsan. Bakterierna kommer oftast från rektum men UTIs som ger upphov till sjukhusförvärvad urinvägsinfektion kommer främst från kateter.

E.coli orsakar flest urinvägsinfektioner och när de gör det kallas de för UroPatogena Escherichia coli (UPEC). Dessa är gramnegativa. UPEC bildar intracellular bodies communities (IBC) inuti paraplyceller av uroepitelet för att överleva. Detta är en metabolt aktiv biofilmliknande struktur som bidrar till klonal expansion av en enskild bakterie. Den bildar curli fibers (amyloid fibers). Efter spridning kan vissa UPEC stanna kvar i uroepitelet som vilande intracellulära reservoarer (QIRs). Dessa är membranbundna kompartment som är infogade i F-aktin. De är metaboliskt aktiva och innehåller 4-10 UPEC-bakterier. De kan orsaka återfall och är ett utmärkt sätt för bakterier att bli resistenta.

UPEC har följande virulensfaktorer:

  1. Typ 1 (Fim) pili – möjliggör adhesion till uroepiteliala (paraply) celler genom att binda till uroplaktin. Binder även till urinblåsan.
  2. P (Pap) pilus (pyelonephritis pili) – pili som möjliggör UPECs interaktion med celler i njuren.
    • De två olika pili som nämnts ovan är en del av Chaperone-Usher pili (CUP).
  3. Cytotoxic necrotizing factor 1 (CNF1) – viktigt för invasion: CNF1 internaliseras av paraplyceller, aktiverar Rho GTPaser, aktiverar ombyggnad av aktin-nätverk, vakuol bildas, upptag av UPEC.
  4. HlyA (alfa-hemolysin) – ett porformande toxin som är viktigt för exfoliering av paraplycellerna.

Hur dissemineras (=sprider ut sig i kroppen) UPEC?

  • Morfologisk ändring → bakterien ändrar form (filamentös form) vilket gör att immunsystemet inte känner igen den. Kan sprida sig fritt.
  • Exfoliering → istället för att bakterien tar sig ut ur cellen så bryter bakterien sig loss från cellen. HlyA (alfa-hemolysin) är extra viktigt för detta.

Patogenesen för UTIs:

  1. Kontaminering
  2. Kolonisering i urinröret
  3. Bakterier förökar sig
  4. Kolonisering av njuren (om den ej behandlas)
  5. Bakteremi (bakterier i blodet)

Staphylococcus saprophyticus är en grampositiv bakterie som återfinns i rektum. Denna kan också leda till UTI. En lägre CFU kan orsaka symtom. Kan även leda till ko-infektion med Candida albicans. Hemagglutininet Aas sekreteras av bakterien och återfinns på bakteriens yta. Detta är viktigt för att bakterien ska kunna binda till fibronektin.

Kateterassocierade UTIs är en grupp av bakterier som också orsakar UTIs.

Proteus mirabilis är en gramnegativ bakterie som återfinns i periurinära områden. Virulensfaktor: HpmA är ett hemolysin som är ett porformande toxin. Detta patogen kan orsaka kristallin-biofilm som skapar en plugg i urinblåsan (svårare att urinera).

Enterococcus faecalis är en grampositiv bakterie och väldigt resistent mot de flesta läkemedel. Den har en Ebp-pilus som interagerar med fibronektin vilket den använder för att bilda en biofilm. Den är således skyddad från miljön i urinblåsan och kan således replikera ostört.

Pyelonefrit (njure) är en typ av högre urinvägsinfektion. Nedre urinvägsinfektioner: cystit (blåsa), prostatit (prostata) och uretit (urinrör).

Kunna redogöra för strategier som infektiösa agens som infekterar centrala nervsystemet använder sig av för att undkomma och motverka värdens immunförsvar samt beskriva hur strategierna bidrar till patogenes

Kunna redogöra för strategier som infektiösa agens som orsakar sexuellt överförbara infektioner använder sig av för att undkomma och motverka värdens immunförsvar samt beskriva hur strategierna bidrar till patogenes

  • Antigenvariation i pili hos Neisseria gonorrhoeae.
  • Genetiska variationen hos HIV på grund av dess felbenägna polymeras vid replikation som bidrar till dess förmåga att undkomma immunsystemet.

Kunna redogöra för hur immunsystemet och barriärer bekämpar infektiösa agens som orsakar urinvägsinfektioner

  • Antimikrobiella peptider eller cytokiner producerade av uroepitel i urinvägarna.

Urinvägarna har olika sätt att skydda sig mot infektion:

  1. Slemlager ovanpå paraplyceller.
  2. Uroplakin (apikal krusta mot lumen) på paraplyceller (fysisk barriär).
  3. Utsöndrar antimikrobiella peptider som förhindrar tillväxt.
  4. Resistenta immunceller (40% är makrofager).

Riskfaktorer för STI (sexually transmitted infections)

  • Cervical ectopy, vilket innebär att celler i cervix växer på ställen där det ej borde.
  • Flera sexpartners
  • Män som har sex med män
  • Tidigare STDs
  • Oskyddat sex
  • HIV-positiv

Klinisk pärla

Notera det anatomiska mönstret: gonorré, klamydia, HSV och HPV kan alla infektera flera olika slemhinnelokaler (genitalt, rektalt, faryngealt) beroende på sexuell exponering – vilket är viktigt vid provtagning och kontaktspårning.

Graph View

Backlinks