Ureas
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Nickelberoende enzym som hydrolyserar urea till ammoniak och koldioxid. Ammoniaken binder protoner och höjer pH i den omedelbara omgivningen.
- En virulensfaktor hos flera kliniskt viktiga bakterier och samtidigt en av mikrobiologins mest använda diagnostiska markörer.
Betydelse hos olika agens
| Bakterie | Roll för ureas |
|---|---|
| Helicobacter pylori | Neutraliserar magsyran lokalt och möjliggör kolonisation av ventrikelslemhinnan. Grunden för Urea-utandningstest och snabb ureastest på biopsi |
| Proteus mirabilis | Höjer urin-pH över 8, vilket fäller ut magnesiumammoniumfosfat — struvitstenar och kateterinkrustation |
| Ureaplasma | Enda energikällan; arten är helt beroende av ureahydrolys |
| Klebsiella, Staphylococcus saprophyticus, Mycobacterium tuberculosis, Brucella | Ureaspositiva; används i artbestämning |
| Cryptococcus neoformans | Ureaspositiv jästsvamp — skiljer den från Candida albicans |
Klinisk konsekvens
- Alkalisk urin med illaluktande ammoniakdoft och recidiverande stenbildning talar för ureasproducerande bakterie, oftast Proteus.
- Vid hepatisk encefalopati bidrar tarmbakteriers ureasaktivitet till ammoniakbelastningen — grunden för behandling med Laktulos och Rifaximin.
Tenta-fokus
Ureas + magsäck = Helicobacter pylori. Ureas + urinvägar och stenar = Proteus mirabilis. Urea-utandningstestet bygger direkt på enzymet: patienten dricker märkt urea, och märkt koldioxid i utandningsluften bevisar aktiv infektion.
Kopplingar
Relaterat: Helicobacter pylori, Proteus mirabilis, Ureaplasma, Urinvägsinfektion, Magsår, Cryptococcus neoformans, Virulensfaktor