Grampositiva bakterier

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Grampositiva bakterier har en cellvägg med ett tjockt peptidoglykanlager (20-80 nm, 40-90 % av cellväggens massa) utanpå cellmembranet, men saknar yttre membran. De behåller kristallviolett vid gramfärgning och färgas blå/lila.

Varför är det viktigt / Mekanism

  • Peptidoglykan består av alternerande NAG (N-acetylglukosamin) och NAM (N-acetylmuraminsyra), tvärbundna av peptidkedjor som slutar på D-Ala-D-Ala. Tvärbindningen katalyseras av penicillin-bindande proteiner (transpeptidaser).
  • Lipoteikonsyra och teikonsyra löper genom peptidoglykanlagret, förankrar cellväggen och fungerar som PAMP som känns igen av immunförsvaret (bland annat TLR2).
  • Frånvaron av yttre membran gör cellväggen mer permeabel för stora molekyler – därför är grampositiva bakterier generellt mer känsliga för stora antibiotika som glykopeptider (vankomycin).

Klinisk relevans & Diagnostik

Viktiga grampositiva humanpatogener:

Tenta-fokus

Grampositiva bakterier saknar LPS – deras septiska chock drivs istället av lipoteikonsyra, peptidoglykanfragment och framför allt av superantigener (t.ex. TSST-1). Det är därför toxic shock syndrome typiskt är en grampositiv företeelse.

Klinisk pärla

Kombinationen katalas + koagulas skiljer snabbt de vanligaste grampositiva kockerna: stafylokocker är katalaspositiva, streptokocker katalasnegativa; bland stafylokockerna är S. aureus koagulaspositiv medan S. epidermidis är koagulasnegativ.

Kopplingar

Relaterat: Gramfärgning, Gramnegativa bakterier, Peptidoglykan, Lipoteikonsyra (LPA), Penicillin-bindande protein (PBP), Klassificering av bakterier