Tonsillit
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Infektion i Tonsilla palatina, oftast akut |
| Etiologi | 70–80 % virus; viktigaste bakterien Streptococcus pyogenes (GAS) |
| Nyckelfynd | Halsont, feber, ömma käkvinkeladeniter, beläggningar, frånvaro av hosta |
| Diagnostik | Centorkriterier + Snabbtest för streptokocker |
| Behandling | Fenoximetylpenicillin 1 g x 3 i 10 dygn vid GAS |
Vad är det?
- Akut inflammation i gomtonsillerna, ofta som del av en Faryngotonsillit. Vanligast hos barn och unga vuxna.
- Skiljs kliniskt från Peritonsillit (abscess), Epiglottit och Mononukleos.
Etiologi
| Agens | Andel | Typiska drag |
|---|---|---|
| Virus (rhino-, corona-, adeno-, influensa-) | 70–80 % | Hosta, snuva, heshet, konjunktivit |
| Streptococcus pyogenes (GAS) | 15–30 % hos barn, 5–15 % vuxna | Plötslig debut, hög feber, ingen hosta, petekier i gommen |
| Epstein-Barr-virus | Ungdomar | Uttalade beläggningar, generell lymfadenopati, Splenomegali |
| Fusobacterium necrophorum | Unga vuxna | Risk för Lemierres syndrom |
| Grupp C/G-streptokocker | Enstaka | Liknar GAS men ger inte reumatisk feber |
Patogenes
- GAS fäster vid faryngealt epitel med M-protein och lipoteikonsyra.
- M-proteinet hämmar Fagocytos genom att binda fibrinogen och blockera Komplementsystemet (C3b).
- Superantigener (SpeA, SpeC) korsbinder MHC klass II och T-cellsreceptorns Vβ-kedja → massiv cytokinfrisättning, kan ge Scarlatina och i extremfallet Toxiskt chocksyndrom.
Diagnostik — Centorkriterierna
| Kriterium | Poäng |
|---|---|
| Feber > 38,5 °C | 1 |
| Ömmande käkvinkeladeniter | 1 |
| Beläggningar på tonsillerna | 1 |
| Frånvaro av hosta | 1 |
- 0–2 poäng: ingen provtagning, ingen antibiotika.
- 3–4 poäng: ta Snabbtest för streptokocker (Strep A). Positivt test + ≥ 3 kriterier → antibiotika.
- Odla vid negativt snabbtest men stark klinisk misstanke, eller vid recidiv.
- Testa aldrig asymtomatiska — 5–20 % av barn är bärare av GAS utan sjukdom.
Behandling
- Förstahandsval: Fenoximetylpenicillin (PcV) 1 g x 3 i 10 dygn hos vuxna; barn 12,5 mg/kg x 3.
- Vid Penicillinallergi: Klindamycin 300 mg x 3 i 10 dygn.
- Vid recidiv inom en månad: Klindamycin eller Cefadroxil.
- Symtomlindring: Paracetamol, NSAID, adekvat vätskeintag.
- Antibiotika förkortar symtomen med endast 1–2,5 dygn — huvudargumentet är smittsamhetsminskning och komplikationsprevention.
Komplikationer
- Suppurativa: Peritonsillit (kvarstående ensidig smärta, trismus, “hot potato voice”, uvuladeviation), retrofaryngeal abscess, Otitis media, Sinuit, Lemierres syndrom.
- Immunmedierade: Akut reumatisk feber (2–4 veckor efter, sällsynt i Sverige), Poststreptokockglomerulonefrit (1–2 veckor efter, förhindras inte av antibiotika), PANDAS.
Tonsillektomi
- Övervägs vid ≥ 6 episoder per år, eller 5 per år i två år, eller 3 per år i tre år (Paradise-kriterierna).
- Även vid obstruktiv Sömnapné hos barn och vid upprepad peritonsillit.
Klinisk pärla
Ge aldrig Amoxicillin vid oklar tonsillit — vid Mononukleos utlöser det ett kraftigt makulopapulöst exantem hos upp till 90 % av patienterna. PcV är förstahandsval även av detta skäl.
Tenta-fokus
Centorkriterierna används för att avstå från antibiotika, inte för att motivera den. Kom också ihåg att antibiotikabehandling förebygger Akut reumatisk feber men inte Poststreptokockglomerulonefrit.
Kopplingar
- Streptococcus pyogenes — den kliniskt viktigaste bakterien
- Centorkriterier — beslutsstödet
- Peritonsillit — vanligaste suppurativa komplikationen
- Mononukleos — viktigaste differentialdiagnosen
- Fenoximetylpenicillin — förstahandsbehandling
- Akut reumatisk feber — den klassiska immunmedierade följdsjukdomen