Lymfadenit
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Inflammation i en eller flera lymfkörtlar, oftast orsakad av infektion.
- Ska skiljas från lymfadenopati, som är körtelförstoring oavsett orsak (inklusive malignitet) utan nödvändigtvis inflammationstecken.
- Lymfangit är inflammation i lymfkärlen — syns som röda strimmor mot regional körtelstation.
Patofysiologi
- Antigen dräneras via afferenta lymfkärl till körtelns subkapsulära sinus.
- Follikulär hyperplasi (B-cellsaktivering) och parakortikal expansion (T-cellsaktivering) ger körtelförstoring.
- Kapselsträckning ger smärta — snabb tillväxt gör körteln öm, medan långsam tillväxt (t.ex. lymfom) ofta är oöm.
- Vid pyogen infektion kan körteln nekrotisera och abscedera.
Indelning
- Akut lokaliserad lymfadenit: öm, mjuk, rörlig körtel med rodnad hud, ofta med ett drainerande fokus.
- Kronisk lokaliserad: fast, långsamt växande, ibland fistulerande.
- Generaliserad lymfadenit: körtelförstoring i ≥ 2 icke-angränsande stationer — talar för systemisk infektion eller systemsjukdom.
Etiologi — akut
- Bakteriell: Staphylococcus aureus och grupp A-streptokocker är vanligast vid akut cervikal lymfadenit med abscedering.
- Viral: Epstein-Barr-virus (mononukleos), CMV, adenovirus, rubella, HIV-primärinfektion.
- Odontogen infektion, tonsillit och hudinfektioner i dräneringsområdet.
Etiologi — subakut/kronisk
- Tuberkulos — skrofulos, klassiskt en oöm, sammanflytande cervikal körtelmassa som kan fistulera; kaseös nekros histologiskt.
- Icke-tuberkulösa mykobakterier hos små barn (M. avium) — ensidig, oöm, blåröd hud, kirurgisk excision är behandlingen.
- Cat scratch disease (Bartonella henselae) efter kattklös — regional lymfadenit 1–3 veckor senare.
- Toxoplasmos — oöm cervikal/occipital lymfadenit, ofta med lätt trötthet.
- Syfilis sekundärstadium, HIV, tularemi, brucellos, pest (bubonpest med bubo).
Anatomiska ledtrådar
- Occipitala körtlar: rubella, hårbottensinfektioner, Microsporum canis.
- Preaurikulära: konjunktivit, cat scratch disease (Parinauds okuloglandulära syndrom).
- Submandibulära/cervikala: tandinfektion, tonsillit, mononukleos.
- Supraklavikulära: alarmerande — malignitet i torax eller buk (Virchows körtel till vänster).
- Inguinala: genital infektion, sår på ben och fot.
Diagnostik
- Anamnes: duration, feber, viktnedgång, nattsvettningar, djurkontakt, resa, sexualanamnes, tuberkulosexponering, läkemedel.
- Status: storlek, konsistens, ömhet, rörlighet, hudengagemang, mjälte och lever.
- Labb: blodstatus med differentialräkning, CRP, LD, EBV- och CMV-serologi, HIV-test, IGRA vid TB-misstanke.
- Ultraljud skiljer abscess från fast massa; DT vid djupare eller generaliserad sjukdom.
- Finnålspunktion eller helst kirurgisk biopsi (extirpation) om körteln är > 2 cm, hård, oöm, fixerad, supraklavikulär eller kvarstår > 4–6 veckor.
Behandling
- Riktad mot orsaken. Empiriskt vid akut bakteriell: flukloxacillin eller klindamycin.
- Incision och dränage vid abscedering.
- Antituberkulös behandling vid TB-lymfadenit; kirurgisk excision vid atypisk mykobakteriell lymfadenit hos barn.
- Cat scratch disease är oftast självläkande; azitromycin kan förkorta förloppet.
Klinisk pärla
En oöm, hård, fixerad supraklavikulär körtel är malignitet tills motsatsen bevisats — gå direkt på biopsi, inte antibiotikakur.
Tenta-fokus
Kunna B-symtomen (feber, nattsvettningar, viktnedgång > 10 %) som varningsflaggor för lymfom, samt de klassiska anatomiska dräneringsledtrådarna. Skrofulos = tuberkulös cervikal lymfadenit.
Kopplingar
- Lymfkörtlar — anatomi och dränageområden
- Tuberkulos — klassisk kronisk lymfadenit
- Difteri — uttalad cervikal lymfadenit med bull neck
- Lymfom — viktigaste differentialdiagnosen