CuraKI

Runyon-klassifikationen

Runyon-klassifikationen

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Runyon-klassifikationen är ett fenotypiskt indelningssystem för atypiska mykobakterier, det vill säga icke-tuberkulösa mykobakterier (NTM).
  • Utarbetad av Ernest Runyon 1959 och baserad på två odlingsegenskaper: pigmentbildning i förhållande till ljus och växthastighet på fast medium.
  • Omfattar alla Mycobacterium-arter utom Mycobacterium tuberculosis-komplexet och Mycobacterium leprae.

Princip

  • Alla mykobakterier är syrafasta stavar med mykolsyrarik cellvägg och färgas med Ziehl-Neelsen-färgning eller auraminfärgning.
  • Odlas på Löwenstein-Jensen-medium eller i flytande system som MGIT.
  • Snabbväxare definieras som synlig växt inom 7 dagar, långsamväxare tar längre tid.
  • Fotokromogen = pigment bildas endast efter ljusexponering; skotokromogen = pigment bildas även i mörker; nonkromogen = inget pigment.

De fyra grupperna

  • Grupp I — fotokromogener, långsamväxande, gulorange pigment efter ljusexponering: Mycobacterium kansasii (ger tuberkulosliknande lungsjukdom hos KOL-patienter), Mycobacterium marinum (“simbassängsgranulom” och “fishtank granuloma” med sporotrikoid spridning på arm), Mycobacterium simiae.
  • Grupp II — skotokromogener, långsamväxande, pigment även i mörker: Mycobacterium scrofulaceum (cervikal lymfadenit hos barn, skrofulos), Mycobacterium gordonae (nästan alltid kontaminant från kranvatten).
  • Grupp III — nonkromogener, långsamväxande, opigmenterade: Mycobacterium avium-komplex (MAC) — disseminerad sjukdom vid HIV med CD4 under 50, samt kronisk lungsjukdom hos äldre kvinnor (“Lady Windermere syndrome”); Mycobacterium ulcerans (Buruli-sår via toxinet mykolakton); Mycobacterium xenopi, Mycobacterium malmoense.
  • Grupp IV — snabbväxare, växt inom 7 dagar: Mycobacterium fortuitum, Mycobacterium chelonae, Mycobacterium abscessus — ger hud- och mjukdelsinfektioner efter kirurgi, kateterrelaterade infektioner, samt svår lungsjukdom vid cystisk fibros och bronkiektasier.

Klinisk användning idag

  • Klassifikationen är delvis föråldrad; artbestämning görs numera med MALDI-TOF, 16S rRNA-sekvensering och hsp65-sekvensering.
  • Behåller pedagogiskt värde för att strukturera vilka arter som ger vilka syndrom.
  • NTM smittar inte mellan människor (undantag: Mycobacterium abscessus mellan CF-patienter) — smittkällan är miljö, jord och vatten.
  • Fynd av NTM i sputum betyder inte alltid sjukdom; ATS/IDSA-kriterierna kräver kliniska symtom, radiologiska fynd och upprepade positiva odlingar.

Behandling i korthet

  • Behandlingen är artberoende och långvarig, oftast 12–18 månader med kombinationsbehandling.
  • MAC-lungsjukdom: klaritromycin eller azitromycin + rifampicin + etambutol.
  • Mycobacterium kansasii: isoniazid + rifampicin + etambutol — svarar bra, liknar tuberkulosbehandling.
  • Snabbväxare: amikacin, imipenem, makrolider, tigecyklin enligt resistensbestämning; Mycobacterium abscessus är notoriskt svårbehandlad.
  • Kirurgisk excision av lymfkörtlar vid NTM-lymfadenit hos barn är ofta kurativt och effektivare än enbart antibiotika.

Klinisk pärla

Ett enstaka fynd av Mycobacterium gordonae i sputum ska nästan alltid tolkas som kontamination från kranvatten och inte behandlas — den kallas ibland “tap water bacillus”. Att sätta in 18 månaders trippelbehandling på ett sådant fynd är en klassisk och onödig felbehandling.

Tenta-fokus

Kunna de fyra grupperna med minst ett typexempel var: I fotokromogen (M. kansasii, M. marinum), II skotokromogen (M. scrofulaceum), III nonkromogen (MAC, M. ulcerans), IV snabbväxare (M. abscessus, M. fortuitum). Kom ihåg de klassiska kopplingarna: akvarieskötare med noduli på armen = M. marinum; HIV med CD4 <50 och feber/viktnedgång = disseminerad MAC; barn med ensidig kronisk halskörtelsvullnad = NTM-lymfadenit.

Kopplingar

Graph View

Backlinks