Mycobacterium ulcerans
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Långsamväxande, miljöburen mykobakterie |
| Sjukdom | Buruli-sår (Buruli ulcer) |
| Virulensfaktor | Mykolakton - polyketidtoxin kodat på plasmiden pMUM001 |
| Utbredning | Västafrika (Ghana, Elfenbenskusten, Benin), Australien (Victoria), Japan |
| Behandling | Rifampicin + Klaritromycin i 8 veckor |
Mikrobiologi
- Syrafast stav, växer optimalt vid 30-33 °C (därav lokalisationen till svalare hudpartier, framför allt extremiteter) och kräver 6-12 veckors odling.
- Har utvecklats från Mycobacterium marinum genom genomreduktion plus förvärv av en 174 kb stor virulensplasmid.
- Efter Mycobacterium tuberculosis och Mycobacterium leprae den tredje vanligaste mykobakteriella sjukdomen hos immunkompetenta människor.
- Reservoaren är akvatisk miljö - långsamt flytande vatten, sumpmark; i Australien är possums och myggor inblandade i överföringen. Exakt smittväg hos människa är fortfarande inte helt klarlagd - troligen inokulation via mindre hudskador eller insektsbett.
- Sprids inte mellan människor.
Mykolakton - toxinet som förklarar allt
- Ett makrolidliknande polyketidtoxin utan antibakteriell effekt men med kraftig cytotoxicitet.
- Binder till Sec61-translokonet i endoplasmatiska retiklet och blockerar därmed inträdet för alla proteiner som ska sekreteras eller uttryckas på cellytan.
- Konsekvenser:
- Immunsuppression lokalt: ingen produktion av cytokiner, kemokiner eller membranreceptorer → inget inflammatoriskt infiltrat, ingen smärta av inflammatorisk typ.
- Analgesi: hyperaktivering av angiotensin II typ 2-receptorn ger hyperpolarisering av nociceptorer → såret är smärtfritt, vilket är sjukdomens signum.
- Apoptos och koagulativ nekros av fettväv, hud och kärl → progressiv underminering av sårkanterna.
- Toxinet diffunderar bortom bakteriemassan, vilket förklarar varför nekrosen sträcker sig långt utanför området med synliga bakterier.
Kliniskt förlopp
| Stadium | WHO-kategori | Bild |
|---|---|---|
| Preulcerativt | Kategori I (<5 cm) | Smärtfri nodulus, plack, papel eller ödem |
| Ulcerativt | Kategori II (5-15 cm) | Sår med underminerade kanter och gulvit nekrotisk botten |
| Utbrett | Kategori III (>15 cm, ansikte, led, osteomyelit) | Stora sår, benengagemang, funktionsförlust |
- Inkubationstid 2-3 månader (spann 4 veckor till 9 månader).
- Sitter till >85 % på extremiteterna, oftast underben.
- Ingen feber, inga allmänsymtom, ingen lymfadenopati - patienten mår bra, vilket är en viktig diagnostisk ledtråd.
- Utan behandling läker det långsamt med grova ärr och kontrakturer som ger permanent funktionsnedsättning; amputation förekommer.
Diagnostik
- PCR för IS2404 på svabb från sårkanten eller finnålsaspirat är förstahandsmetod - känslighet >90 %, svar inom dagar.
- Direktmikroskopi (Ziehl-Neelsen) har låg känslighet (~40 %) eftersom bakterierna ligger i extracellulära kluster i nekrosen.
- Odling vid 30 °C tar 6-12 veckor och används främst för resistensövervakning.
- Histopatologi: koagulationsnekros av subkutan fettväv med extracellulära syrafasta stavar och påfallande sparsam inflammation.
- Differentialdiagnoser: tropiskt fagedeniskt sår, Kutan leishmaniasis, Pyoderma gangrenosum, Venöst bensår, Diabetesfotsår, Kutan tuberkulos, plattepitelcancer i kroniskt sår.
Behandling
- Rifampicin 10 mg/kg + Klaritromycin 15 mg/kg dagligen i 8 veckor - helt peroral regim sedan 2017, ersatte den tidigare injektionsbehandlingen med Streptomycin.
- Läkning tar ofta månader efter avslutad antibiotikakur eftersom vävnadsskadan måste läka ut.
- Paradoxal reaktion hos 10-20 % - såret ser ut att förvärras 4-12 veckor in i behandlingen när immunsvaret återvänder efter att mykolaktonet klingat av. Detta är inte terapisvikt och kräver inte byte av antibiotika.
- Sårvård, hudtransplantation vid stora defekter, fysioterapi för att förebygga kontrakturer.
- Kirurgi har idag en underordnad roll jämfört med förr.
- Prevention: BCG-vaccin ger visst kortvarigt partiellt skydd; skydda huden vid vistelse i endemiska våtmarksområden.
Klinisk pärla
Ett stort sår som inte gör ont är den kliniska nyckeln. Kombinationen omfattande hudnekros + underminerade kanter + fullständig smärtfrihet + opåverkat allmäntillstånd hos någon som vistats i västafrikansk våtmark eller i Victoria, Australien, finns i praktiken bara vid Buruli-sår.
Tenta-fokus
Mykolakton är hela svaret: Sec61-blockad → ingen proteinsekretion → ingen lokal immunreaktion och ingen smärta, samt koagulationsnekros. Kom ihåg de tre stora mykobakteriella folksjukdomarna (TB, lepra, Buruli) och att behandlingen är rifampicin + klaritromycin i 8 veckor.
Kopplingar
- Mykolakton — toxinet som förklarar hela sjukdomsbilden
- Mycobacterium marinum — evolutionär förfader med simbassängsgranulom
- Mycobacterium leprae — annan hudmykobakterie med nedsatt känsel som ledtråd
- Rifampicin — hörnstenen i behandlingen
- Icke-tuberkulösa mykobakterier — den grupp arten tillhör