Imipenem
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Karbapenem, betalaktamantibiotikum |
| Verkningsmekanism | Binder Penicillinbindande proteiner och hämmar cellväggssyntes |
| Spektrum | Extremt brett: grampositiva, gramnegativa och anaerober |
| Administration | Endast intravenöst, kombineras med cilastatin |
| Dosering | 0,5–1 g × 3–4 i.v., dosjustering vid nedsatt njurfunktion |
| Nyckelbiverkan | Sänkt kramptröskel, särskilt vid njursvikt och höga doser |
Vad är det?
- Imipenem är det första karbapenemet och tillhör betalaktamerna. Det ges alltid som fast kombination med cilastatin, som hämmar renal dehydropeptidas-I och därmed förhindrar nedbrytning i njurtubuli.
- Reservantibiotikum för svåra infektioner där resistensläget eller allvarlighetsgraden inte tillåter smalare behandling.
Verkningsmekanism
- Binder kovalent till Penicillinbindande proteiner (framför allt PBP-2 hos gramnegativa), vilket blockerar transpeptidering av Peptidoglykan.
- Resultatet blir en instabil cellvägg, aktivering av autolysiner och osmotisk lys — effekten är baktericid och tidsberoende (T > MIC avgörande).
- Karbapenemer passerar gramnegativa yttermembranet via poriner (OprD hos Pseudomonas) och är påfallande stabila mot de flesta betalaktamaser, inklusive ESBL.
Spektrum
| Grupp | Täckning |
|---|---|
| Grampositiva | Streptokocker, meticillinkänsliga Staphylococcus aureus, Listeria |
| Gramnegativa | E. coli, Klebsiella, Enterobacter, Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter |
| Anaerober | Bacteroides fragilis, Clostridier |
| Ej täckta | MRSA, Enterococcus faecium, Stenotrophomonas, Clostridioides difficile, atypiska |
Indikationer
- Svår Sepsis med okänt fokus hos svårt sjuk patient, särskilt vid tidigare ESBL-bärarskap.
- Nosokomial pneumoni, komplicerad intraabdominell infektion och Nekrotiserande fasciit.
- Febril neutropeni som inte svarat på förstahandsbehandling.
- Verifierad ESBL-producerande Enterobacterales vid allvarlig infektion.
Dosering och farmakokinetik
- Vuxna 500 mg × 4 eller 1 g × 3 intravenöst; maxdos 4 g/dygn. Halveringstid ca 1 timme.
- Utsöndras renalt — dosen halveras vid GFR 20–40 ml/min och reduceras ytterligare därunder.
- God vävnadspenetration inklusive Likvor vid inflammerade meninger, men Meropenem föredras vid Meningit just på grund av krampstendensen.
Biverkningar och interaktioner
- Krampanfall hos 1–3 %, dosberoende och kraftigt ökad risk vid njursvikt, hög ålder och känd Epilepsi.
- Illamående och kräkning vid snabb infusion; diarré och risk för Clostridioides difficile-kolit.
- Korsallergi med Penicillin förekommer men är låg (<1 %); typ I-allergi mot penicillin är dock relativ kontraindikation.
- Sänker serumkoncentrationen av Valproat dramatiskt med risk för genombrottskramper — undvik kombinationen.
Resistens
- Karbapenemaser: KPC, NDM-1, OXA-48, VIM/IMP — spridning via plasmider och ett globalt hot.
- Porinförlust (OprD) kombinerat med Efflux-pumpar ger karbapenemresistens hos Pseudomonas aeruginosa.
- Överanvändning driver selektion — karbapenemer ska aldrig användas som empirisk standard utan tydlig indikation.
Klinisk pärla
Cilastatin har ingen egen antibakteriell effekt — det finns enbart för att skydda imipenem mot renalt dehydropeptidas. Detta är ett klassiskt exempel på farmakokinetisk “boostring”, analogt med Klavulansyra fast med en helt annan mekanism.
Tenta-fokus
Imipenem har högst krampbenägenhet av karbapenemerna — välj Meropenem vid CNS-infektion eller känd epilepsi. Kom också ihåg att karbapenemer INTE täcker MRSA, Enterococcus faecium eller atypiska agens.
Kopplingar
- Meropenem — karbapenem med lägre krampstendens, förstahandsval vid meningit
- ESBL — huvudindikation för karbapenembehandling
- Penicillinbindande proteiner — målstruktur
- Betalaktamantibiotika — övergripande läkemedelsgrupp
- Pseudomonas aeruginosa — täcks av imipenem men utvecklar lätt resistens