Enterobacterales
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- En ordning av Gramnegativa bakterier — fakultativt anaeroba, icke-sporbildande stavar som utgör en stor del av tarmens normalflora.
- Omfattar bland annat Escherichia coli, Klebsiella pneumoniae, Proteus, Enterobacter, Serratia, Salmonella, Shigella och Yersinia.
- Tidigare kallade “Enterobacteriaceae”; taxonomin ändrades 2016 så att ordningen heter Enterobacterales.
Mikrobiologi
- Gemensamma egenskaper: gramnegativa stavar, fermenterar glukos, reducerar nitrat till nitrit, oxidas-negativa.
- Oxidasnegativitet skiljer dem från Pseudomonas aeruginosa och Vibrio, som är oxidaspositiva.
- Odlas på selektiva medier som MacConkey- eller CLED-agar; laktosfermentation delar in dem i laktospositiva (E. coli, Klebsiella — rosa kolonier) och laktosnegativa (Salmonella, Shigella, Proteus).
- Antigenstruktur: O-antigen (LPS), H-antigen (flageller), K-antigen (kapsel) — grunden för serotypning, t.ex. E. coli O157:H7.
Virulensfaktorer
- Lipopolysackarid (endotoxin) i yttermembranet — lipid A utlöser massiv frisättning av TNF-alfa och IL-1 och är den centrala drivkraften bakom Septisk chock.
- Fimbrier/pili för adhesion till uroepitel (P-fimbrier vid pyelonefrit) och tarmepitel.
- Kapsel (K-antigen) skyddar mot Fagocytos och komplement — särskilt uttalat hos Klebsiella.
- Ureasproduktion hos Proteus alkaliniserar urinen och ger struvitstenar.
- Sekretionssystem typ III som injicerar effektorproteiner i värdcellen (Salmonella, Shigella, EPEC).
Kliniska infektioner
- Urinvägsinfektion — E. coli står för 75–85 % av samhällsförvärvade UVI; Proteus och Klebsiella är vanligare vid katetrar och avvikande anatomi.
- Bukinfektioner — Peritonit, kolecystit, divertikulit, leverabscess (hypervirulent Klebsiella).
- Pneumoni — framför allt nosokomial/ventilatorassocierad; Klebsiella ger klassiskt “currant jelly”-sputum hos alkoholiserade.
- Sepsis — Enterobacterales är den vanligaste gramnegativa orsaken till blododlingsverifierad sepsis.
- Gastroenterit — Salmonella, Shigella, Yersinia och de diarrégena E. coli-patotyperna (ETEC, EHEC, EIEC, EPEC, EAEC).
- Meningit hos nyfödda — E. coli med K1-kapsel är näst vanligast efter Grupp B-streptokocker.
Resistens
- ESBL (extended-spectrum betalaktamas) hydrolyserar penicilliner och cefalosporiner inklusive tredje generationens; behandlas med karbapenem eller, vid okomplicerad cystit, Nitrofurantoin eller Pivmecillinam.
- AmpC — kromosomalt inducerbart hos Enterobacter, Serratia, Citrobacter; risk för terapisvikt med cefalosporiner även vid initialt känsligt svar.
- Karbapenemaser (KPC, NDM, OXA-48) ger CPE — carbapenemase-producing Enterobacterales, ett globalt hot där behandlingsalternativen är starkt begränsade.
- Klebsiella och Enterobacter är intrinsiskt resistenta mot ampicillin.
Behandlingsprinciper
- Empiriskt val styrs av infektionsfokus, svårighetsgrad och lokal resistensepidemiologi.
- Vid svår Sepsis ges bredspektrum (Piperacillin-tazobactam eller karbapenem) och smalnas av efter odlingssvar.
- Okomplicerad cystit hos kvinna: Nitrofurantoin eller Pivmecillinam i första hand.
- Källkontroll (dränage, kateterbyte, kirurgi) är minst lika viktigt som antibiotikan.
Klinisk pärla
Oxidas-negativ, glukosfermenterande gramnegativ stav = Enterobacterales tills motsatsen bevisats. Om odlingssvaret visar Enterobacter, Serratia eller Citrobacter — undvik cefalosporin även om lab säger “känslig”, eftersom inducerbar AmpC kan slå ut behandlingen mitt i kuren.
Tenta-fokus
Kunna dela in gramnegativa stavar med oxidastest (Enterobacterales negativa, Pseudomonas aeruginosa positiv) och laktosfermentation (Salmonella/Shigella/Proteus laktosnegativa). ESBL → karbapenem; CPE är anmälningspliktigt enligt Smittskyddslagen.
Kopplingar
- Escherichia coli — den kliniskt viktigaste arten i ordningen
- Sepsis — endotoxinmedierad chock är den fruktade komplikationen
- Urinvägsinfektion — vanligaste kliniska manifestationen
- Antibiotikaresistens — ESBL och karbapenemaser gör gruppen till ett globalt problem
- Lipopolysackarid — strukturen bakom endotoxinchock