AmpC-betalaktamas

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• AmpC är en betalaktamas av Amblers klass C (Bush-Jacoby grupp 1) som hydrolyserar betalaktamringen och därmed inaktiverar många Betalaktamantibiotika.
• En central Resistensmekanism hos flera Gramnegativa bakterier, särskilt inom Enterobacterales.
• Kallas ofta cefalosporinas eftersom den bryter ned cefalosporiner av grupp 1–3.

Resistensprofil

• Hydrolyserar: Ampicillin, Amoxicillin, första- till tredjegenerationens Cefalosporiner (Cefotaxim, Ceftriaxon, Ceftazidim) och Cefoxitin.
• Hämmas inte av klassiska betalaktamashämmare som Klavulansyra, Tazobaktam eller sulbaktam — viktig skillnad mot ESBL.
• Bevarad aktivitet har: Karbapenemer (Meropenem, Imipenem, Ertapenem), Cefepim (fjärde generationen) och de nyare hämmarna Avibaktam och Vaborbaktam.
• Skiljs från ESBL i lab bland annat genom Cefoxitin-resistens och avsaknad av synergi med Klavulansyra.

Reglering och genetik

• Kromosomal ampC är hos många arter inducerbar — uttrycket kopplas till Peptidoglykan-omsättningen via AmpR, AmpG och AmpD.
• Betalaktamexponering ger ansamling av muropeptider som aktiverar AmpR → kraftigt ökat AmpC-uttryck.
• Mutation i ampD ger stabil derepression — konstitutivt hög produktion och full resistens som består efter att antibiotikan satts ut.
• Plasmidburen AmpC (t.ex. CMY-2, DHA, FOX, ACT) förekommer hos Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae, som normalt saknar kromosomal AmpC — dessa sprids horisontellt.

Kliniskt relevanta arter

• Minnesregeln “HECK-Yes” eller “AmpC-gruppen”: Hafnia, Enterobacter cloacae, Citrobacter freundii, Klebsiella aerogenes (tidigare Enterobacter aerogenes), Yersinia enterocolitica, Serratia marcescens, Providencia, Morganella morganii.
• Även Pseudomonas aeruginosa har inducerbar kromosomal AmpC, vilket är en viktig orsak till behandlingssvikt med Ceftazidim.

Klinisk betydelse

• Risk för behandlingssvikt under pågående terapi: en stam som initialt testas känslig för Cefotaxim kan derepresseras och bli resistent mitt i behandlingen — särskilt vid Enterobacter och hög bakteriebörda.
• Därför bör tredje generationens Cefalosporiner undvikas vid allvarliga infektioner med AmpC-producerande arter, oavsett resistensbesked.
• Förstahandsval vid svår infektion: Karbapenem; vid lägre bakteriebörda kan Cefepim eller Piperacillin-tazobaktam fungera.
• Trimetoprim-sulfametoxazol, Kinoloner och Aminoglykosider kan användas om stammen är känslig — men samtidig resistens är vanlig eftersom plasmider bär flera gener.

Klinisk pärla

AmpC är ett skolexempel på induktiv resistens: fenotypen i odlingssvaret speglar inte nödvändigtvis vad som händer i patienten. Vid Enterobacter-Sepsis ska du därför inte behandla med Cefotaxim även om S-svar rapporteras.

Tenta-fokus

Kunna skilja AmpC från ESBL och Karbapenemas: AmpC är klass C, Cefoxitin-resistent, hämmas inte av Klavulansyra, ofta kromosomalt inducerbar. ESBL är klass A, cefoxitinkänslig, hämmas av klavulansyra, alltid plasmidburen.

Kopplingar

• ESBL — viktigaste differentieringen i resistensbestämning
• Betalaktamantibiotika — läkemedelsklassen som slås ut
• Karbapenem — behandlingsalternativet
• Resistensmekanism — översiktsbegreppet
• Pseudomonas aeruginosa — kliniskt viktig AmpC-producent