CuraKI

Piperacillin-tazobaktam

Piperacillin-tazobaktam

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Kombinationspreparat av piperacillin (ett ureidopenicillin med brett spektrum) och tazobaktam (en betalaktamashämmare).
  • Ett av sjukvårdens viktigaste bredspektrumantibiotika vid svåra och sjukhusförvärvade infektioner.
  • Ges alltid intravenöst — absorberas inte peroralt.
  • Fast dosförhållande 8:1 (t.ex. 4 g piperacillin + 0,5 g tazobaktam).

Verkningsmekanism

  • Piperacillin är ett betalaktam som binder till penicillinbindande proteiner (PBP) i bakteriens cellvägg.
  • Hämmar transpeptidering (korsbindning av peptidoglykan) → defekt cellvägg → osmotisk lys.
  • Baktericid och tidsberoende effekt: målet är att fri koncentration överstiger MIC under stor del av dosintervallet (T>MIC).
  • Tazobaktam har försumbar egen antibakteriell effekt men binder irreversibelt (“suicidsubstrat”) till många betalaktamaser och skyddar därmed piperacillin från nedbrytning.

Spektrum

  • Grampositiva: streptokocker, enterokocker (E. faecalis), penicillinkänsliga stafylokocker. Täcker inte MRSA eller E. faecium.
  • Gramnegativa: E. coli, Klebsiella, Proteus, Haemophilus, och viktigt: Pseudomonas aeruginosa.
  • Anaerober: god täckning inklusive Bacteroides fragilis och Fusobacterium — därför onödigt att lägga till metronidazol.
  • Täcker inte: MRSA, ESBL-producerande enterobakterier (opålitligt), Stenotrophomonas, atypiska agens (mykoplasma, klamydia, legionella) eftersom dessa saknar klassisk cellvägg.

Indikationer

  • Sepsis med okänt fokus hos sjukhusvårdad eller nyligen vårdad patient.
  • Svår intraabdominell infektion, peritonit, kolangit, divertikulit, SBP.
  • Sjukhusförvärvad och ventilatorassocierad pneumoni.
  • Febril neutropeni hos hematologiska/onkologiska patienter.
  • Komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner, diabetesfotinfektion.
  • Komplicerad urinvägsinfektion/urosepsis med misstänkt resistent flora.

Dosering och farmakokinetik

  • Vuxen: 4 g/0,5 g intravenöst var 6:e–8:e timme; vid svår sjukdom eller Pseudomonas används förlängd infusion (3–4 timmar) för att maximera T>MIC.
  • Elimineras huvudsakligen renalt — dosjustering vid nedsatt njurfunktion, kort halveringstid (~1 timme).
  • God vävnadspenetration i lunga, buk, galla och mjukdelar, men dålig penetration över blod-hjärnbarriären — olämpligt vid meningit.
  • Avlägsnas vid dialys, extrados efter hemodialys.

Biverkningar

  • Överkänslighet: utslag, anafylaxi — korsallergi med andra penicilliner.
  • Gastrointestinalt: diarré, risk för Clostridioides difficile-kolit (klassisk risk med bredspektrumpreparat).
  • Hematologiskt vid långtidsbehandling: neutropeni, trombocytopeni, förlängd blödningstid.
  • Njurpåverkan — särskilt beskriven ökad risk för akut njurskada i kombination med vankomycin.
  • Elektrolytpåverkan: hypokalemi, natriumbelastning (viktig vid hjärtsvikt).
  • Falskt positivt galaktomannantest (aspergillusdiagnostik) har historiskt beskrivits.

Resistens

  • Kromosomala AmpC-betalaktamaser (Enterobacter, Citrobacter, Serratia, Pseudomonas) hämmas dåligt av tazobaktam och kan derepresseras under behandling.
  • ESBL hämmas visserligen in vitro av tazobaktam men klinisk effekt är osäker — karbapenemer föredras vid svår ESBL-infektion.
  • Karbapenemaser (KPC, NDM, OXA-48) ger fullständig resistens.
  • Porinförlust och effluxpumpar hos Pseudomonas.

Klinisk pärla

Piperacillin-tazobaktam täcker anaerober väl — att lägga till metronidazol är i regel överflödigt och ökar bara biverkningsrisken. Kombinationen med vankomycin bör undvikas när annat alternativ finns, på grund av additiv njurtoxicitet.

Tenta-fokus

Kom ihåg de tre luckorna i spektrumet: MRSA, ESBL och atypiska agens. Kom också ihåg att tazobaktam inte hämmar AmpC eller karbapenemaser, och att preparatet är ett tidsberoende betalaktam där förlängd infusion ökar effekten.

Kopplingar

Graph View

Backlinks