Anaerob infektion

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Anaerob infektion orsakas av bakterier som kräver syrefri eller syrefattig miljö för att växa.
• Obligata anaerober saknar (eller har otillräckligt) Superoxiddismutas och Katalas och skadas av syrets reaktiva metaboliter.
• Utgår oftast från kroppens egen normalflora i munhåla, tarm och genitalier — sällan från yttre smittkälla.

Viktiga agens

• Gramnegativa stavar: Bacteroides fragilis (dominerar under diafragma), Prevotella och Porphyromonas (munhåla), Fusobacterium.
• Grampositiva stavar: Clostridium perfringens (Gasbrand), Clostridium tetani (Stelkramp), Clostridium botulinum (Botulism), Clostridioides difficile, Actinomyces.
• Grampositiva kocker: Peptostreptococcus, Finegoldia.
• Övriga: Cutibacterium acnes (protesinfektioner), Veillonella.
• Grundregeln är att anaeroba infektioner nästan alltid är polymikrobiella med samtidiga aeroba bakterier.

Patofysiologi

• Förutsättningen är sänkt redoxpotential i vävnaden: Ischemi, Nekros, främmande kropp, trauma, tumör eller tidigare aerob infektion som förbrukat syret.
• Aeroba bakterier konsumerar syre och skapar en nisch åt anaeroberna — synergism.
• Bacteroides fragilis har en polysackaridkapsel som direkt inducerar abscessbildning.
• Anaerober producerar kortkedjiga fettsyror, som ger den karakteristiska stinkande lukten.
• Vävnadsdestruktion drivs av kollagenaser, hyaluronidas och (hos klostridier) potenta toxiner som alfa-toxin (lecitinas).

Kliniska bilder

• Munhåla/luftvägar: Tandabscess, peritonsillär abscess, aspirationspneumoni, lungabscess, empyem, Lemierres syndrom (Fusobacterium necrophorum med jugularistrombos och septiska embolier).
• Buk: Peritonit, intraabdominell abscess, Divertikulit, Appendicit med perforation, leverabscess.
• Gynekologiskt: Bäckeninflammation, tuboovarialabscess, Bakteriell vaginos, septisk abort.
• Mjukdelar: Nekrotiserande fasciit, Gasbrand, diabetesfotinfektion, decubitussår, bettinfektioner.
• CNS: Hjärnabscess utgången från öron, bihålor eller tänder.

Diagnostiska ledtrådar

• Illaluktande, gråbrunt eller purulent sekret.
• Gas i vävnad på Slätröntgen eller DT (krepitationer palpatoriskt).
• Abscessbildning och nekros.
• Infektion nära en slemhinneyta med rik normalflora.
• Negativ rutinodling trots påtaglig purulens (“sterilt pus”) — anaerober växer inte i vanlig aerob odling.
• Odlingsprov måste tas i anaerobt transportmedium och transporteras snabbt; svabbprov är dåligt, aspirat eller vävnad är bäst.

Behandling

• Källkontroll är avgörande — dränage av abscess, debridering av nekros och avlägsnande av främmande kropp. Antibiotika ensamt läker sällan.
• Metronidazol: utmärkt mot obligata gramnegativa anaerober, aktiveras av bakteriens egen nitroreduktion — kräver anaerob miljö. Dålig effekt mot Actinomyces och Cutibacterium.
• Klindamycin: god anaerob täckning, hämmar dessutom toxinproduktion vid Nekrotiserande fasciit. Risk för Clostridioides difficile-infektion.
• Betalaktam plus betalaktamashämmare: Piperacillin-tazobaktam, Amoxicillin-klavulansyra.
• Karbapenemer: bred täckning inklusive anaerober vid svår intraabdominell infektion.
• Bensylpenicillin: fungerar mot munhålans anaerober och klostridier men inte mot betalaktamasproducerande Bacteroides fragilis.
• Aminoglykosider är verkningslösa mot anaerober — upptaget kräver syreberoende transport.

Klinisk pärla

Aminoglykosider fungerar aldrig mot anaerober, eftersom deras inträde i bakteriecellen kräver en syrekrävande elektrontransportkedja. Detsamma förklarar varför de har dålig effekt i abscesser och i sur, syrefattig miljö.

Tenta-fokus

“Ovanför diafragma” — Prevotella och Peptostreptococcus, oftast penicillinkänsliga. “Nedanför diafragma” — Bacteroides fragilis, betalaktamasproducerande, kräver Metronidazol eller betalaktamashämmare. Källkontroll före antibiotikaval.

Kopplingar

• Bacteroides fragilis — nyckelpatogen under diafragma
• Metronidazol — förstahandsmedel
• Gasbrand — klostridiell mjukdelsinfektion
• Toxisk megakolon — anaerob komplikation vid kolit
• Nekrotiserande fasciit — polymikrobiell typ I
• Abscess — den typiska manifestationen