Peptostreptococcus
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Grampositiv anaerob kock, normalflora |
| Habitat | Munhåla, tarm, vagina, hud |
| Klinisk roll | Abscess och blandinfektioner, ofta med illaluktande pus |
| Diagnostik | Anaerob odling; direktmikroskopi visar grampositiva kocker i kedjor |
| Behandling | Metronidazol, Bensylpenicillin, Klindamycin |
Vad är det?
- Peptostreptococcus är strikt anaeroba grampositiva kocker som tillhör människans normalflora i munhåla, gastrointestinalkanal, vagina och hud.
- Taxonomiskt uppdelade i flera släkten: Peptostreptococcus, Finegoldia (F. magna), Parvimonas (P. micra), Anaerococcus, Peptoniphilus — samlingsnamnet grampositiva anaeroba kocker används kliniskt.
- Nästan alltid del av en polymikrobiell infektion tillsammans med Bacteroides fragilis, Fusobacterium, Prevotella och fakultativa bakterier.
Mikrobiologi
- Grampositiva kocker i par, kedjor eller klasar; växer bara i anaerob atmosfär.
- Långsamväxande — kräver 48–72 h inkubation, ibland upp till 7 dygn.
- Katalasnegativa (till skillnad från de vanligen katalaspositiva stafylokockerna).
- Producerar korta fettsyror (butyrat, isovalerat) som ger den karakteristiska stinkande lukten från pus.
Patogenes
- Låg virulens var för sig, men fungerar synergistiskt: fakultativa bakterier förbrukar syre och sänker redoxpotentialen så anaerober kan växa.
- Kapsel och proteas hämmar Fagocytos; Finegoldia magna har proteinet PAB/protein L som binder immunglobulin.
- Kräver skadad vävnad, nedsatt blodförsörjning eller främmande material — därför typiskt efter kirurgi, trauma, aspiration eller vid Diabetes.
Kliniska infektioner
| Lokal | Typisk situation |
|---|---|
| Munhåla/käke | Periapikal abscess, Ludwigs angina, odontogen sinuit |
| Lunga | Aspirationspneumoni, Lungabscess, Empyem |
| Buk | Postoperativ Bukabscess, Appendicit med perforation |
| Bäcken | Endometrit, Salpingit, Bartholinit, tubo-ovariell abscess |
| Hud/mjukdelar | Diabetesfotsår, Nekrotiserande fasciit typ I, dekubitus |
| Skelett | Protesinfektion, Osteomyelit |
Diagnostik
- Odla pus, inte pinnprov — anaerober dör snabbt i luft. Aspirera i spruta och skicka i anaerobt transportmedium.
- Direktmikroskopi med gramfärgning ger snabb vägledning: rikligt med grampositiva kocker men negativ aerob odling talar starkt för anaerob infektion.
- MALDI-TOF har kraftigt förbättrat artbestämningen.
- Blododling positiv i 1–3 % av alla anaeroba bakteriemier.
Behandling
- Kirurgisk dränering är avgörande — antibiotika ensamt räcker sällan vid abscess.
- Metronidazol 500 mg x 3 iv har utmärkt anaerob täckning men saknar effekt mot aeroba medpatogener.
- Bensylpenicillin är ofta aktivt; Klindamycin är alternativ men resistens förekommer (10–20 %).
- Piperacillin-tazobactam eller Karbapenemer vid svår blandinfektion.
- Notera att Finegoldia magna och Parvimonas micra kan ha nedsatt metronidazolkänslighet jämfört med bacteroides.
Klinisk pärla
Illaluktande, gråbrun pus från en abscess i anslutning till slemhinna (mun, tarm, vagina) betyder anaerober tills motsatsen bevisats — även om odlingen är negativ, vilket den ofta blir vid felaktig provtagning. Behandla empiriskt anaerobt.
Tenta-fokus
Aminoglykosider och Aztreonam saknar helt effekt mot anaerober eftersom upptaget är syrgasberoende respektive spektrumet enbart gramnegativt aerobt. Ciprofloxacin täcker inte heller anaerober. Detta är en klassisk fråga om varför empirisk terapi vid bukinfektion måste kompletteras med metronidazol.
Kopplingar
- Bacteroides fragilis — vanligaste anaeroba medpatogen
- Metronidazol — anaerob standardterapi
- Lungabscess — typisk klinisk manifestation
- Abscess — grundprincipen: dränage före antibiotika