Anaeroba bakterier

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Bakterier som växer i frånvaro av Syrgas och som helt eller delvis hämmas eller dödas av syre.
• Delas i obligata (strikta) anaerober, aerotoleranta anaerober och fakultativa anaerober (som kan växa både med och utan syre, t.ex. Escherichia coli och Staphylococcus aureus).

Varför syre är toxiskt

• Anaerober saknar eller har låga nivåer av Superoxiddismutas, Katalas och peroxidas → kan inte oskadliggöra reaktiva syreradikaler (Superoxid, Väteperoxid).
• De använder syrekänsliga enzymer med järn-svavelkluster (t.ex. pyruvat:ferredoxin-oxidoreduktas) och har lågt redoxpotentialbehov.
• Energiutvinning sker via Fermentation eller anaerob respiration med alternativa elektronacceptorer.

Viktiga arter

• Gramnegativa stavar: Bacteroides fragilis (dominerar i kolon och vid intraabdominella infektioner), Prevotella, Porphyromonas, Fusobacterium necrophorum (Lemierres syndrom).
• Grampositiva sporbildande stavar (Clostridier): Clostridium perfringens (Gasgangrän), Clostridium tetani (Stelkramp), Clostridium botulinum (Botulism), Clostridioides difficile (Pseudomembranös kolit).
• Grampositiva icke-sporbildande: Cutibacterium acnes (protes- och shuntinfektioner), Actinomyces (Aktinomykos med svavelkorn), Peptostreptococcus.

Normalflora och patogenes

• Utgör den absoluta merparten av normalfloran — i kolon är anaerober 100–1000 gånger fler än aeroba bakterier.
• Blir patogena vid barriärgenombrott: Perforation, Trauma, kirurgi, Aspiration, vävnadsischemi och nekros som sänker redoxpotentialen.
• Ofta polymikrobiella infektioner i synergi med fakultativa bakterier, som förbrukar syret och skapar anaerob miljö.
• Virulensfaktorer: Kapsel hos B. fragilis (abscessinducerande), toxiner, kollagenaser, hyaluronidas, betalaktamasproduktion.

Kliniska bilder

• Abscesser — intraabdominella, lever, lunga, hjärna, tandrelaterade.
• Aspirationspneumoni och lungabscess.
• Nekrotiserande fasciit och Gasgangrän med krepitationer.
• Bäckeninflammation, Endometrit, diabetiska fotsår, bettsår.
• Typiska ledtrådar: illaluktande var (kortkedjiga fettsyror), gasbildning i vävnad, nekros, svart eller brunt sekret, växt trots negativ rutinodling.

Diagnostik

• Provtagning i anaerobt transportmedium; aspirat är bättre än pinnprov, som exponeras för luft.
• Odling i anaerobbox eller anaerobkärl — långsam, tar dagar.
• MALDI-TOF har kraftigt förbättrat artbestämningen.
• Blododling i anaerob flaska är obligatorisk vid sepsismisstanke.

Behandling

• Metronidazol — utmärkt mot gramnegativa anaerober och clostridier; aktiveras genom reduktion av bakteriens ferredoxin (kräver anaerob miljö). Ingen effekt på Actinomyces och Cutibacterium acnes.
• Klindamycin, Piperacillin-tazobaktam, Karbapenemer, Amoxicillin-klavulansyra, Cefoxitin.
• Aminoglykosider fungerar inte — upptaget kräver syreberoende transport.
• Kirurgisk dränering och debridering är ofta viktigare än antibiotika — antibiotika penetrerar dåligt i abscesser och avaskulär nekros.

Klinisk pärla

Illaluktande var är i praktiken diagnostiskt för anaerob infektion — lukten kommer från flyktiga kortkedjiga fettsyror som endast anaerober producerar. Odlingssvar utan växt utesluter inte anaerober om provet hanterats aerobt.

Tenta-fokus

Kunna varför anaerober dör av syre (Superoxiddismutas- och katalasbrist), varför Aminoglykosider inte fungerar (syreberoende upptag) och varför Metronidazol är selektivt (kräver anaerob reduktion för aktivering).

Kopplingar

• Bacteroides fragilis — vanligaste anaeroba blododlingsfyndet
• Metronidazol — huvudantibiotikum
• Abscess — typisk manifestation
• Clostridier — sporbildande anaerober
• Normalflora — anaerobernas naturliga habitat