Serratia
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Gramnegativ stavbakterie, Enterobacterales |
| Viktigaste art | Serratia marcescens |
| Nyckelfynd | Rött pigment (prodigiosin), laktosnegativ, DNas-positiv |
| Klinisk roll | Vårdrelaterad infektion — sepsis, VAP, UVI, kateterinfektion |
| Resistens | Inducerbart AmpC-betalaktamas — ampicillin- och cefalosporinresistens |
| Behandling | Karbapenemer, cefepim, Kinoloner |
Vad är det?
- Släkte av fakultativt anaeroba, gramnegativa stavar i familjen Enterobacterales, nära besläktade med Klebsiella och Enterobacter.
- Serratia marcescens är den kliniskt dominerande arten och en klassisk opportunist på sjukhus.
- Finns i vatten, jord, våtutrymmen — förökar sig i handfat, respiratorslangar, infusionslösningar och desinfektionsmedel.
Mikrobiologi
- Gramnegativ stav, rörlig med peritrika flageller, oxidasnegativ, katalaspositiv.
- Laktosnegativ (eller långsam) på MacConkey-agar — skiljer den från Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae.
- Producerar tre extracellulära enzymer som är ett minnesknep: DNas, lipas och gelatinas — Serratia är i praktiken den enda enterobakterien som är DNas-positiv.
- Många stammar bildar det röda pigmentet prodigiosin vid rumstemperatur (22–28 °C), men ofta inte vid 37 °C.
Smittvägar och epidemiologi
- Sprids via händer, kontaminerad vätska och utrustning — ovanlig som samhällsförvärvad patogen.
- Riskgrupper: intensivvårdspatienter, neonatal-IVA, respiratorvårdade, patienter med Central venkateter eller Urinkateter.
- Ökänd orsak till utbrott på neonatalavdelningar med sepsis och meningit.
- Ses även vid injektionsmissbruk (endokardit, osteomyelit).
Patogenes och virulensfaktorer
- Fimbrier och biofilm på plast — därav kateter- och tubassocierade infektioner.
- LPS/endotoxin driver systeminflammation och Septisk chock.
- Proteaser och hemolysin ger vävnadsskada; svärmningsbeteende underlättar ytkolonisering.
Klinisk bild
| Infektionstyp | Typisk situation |
|---|---|
| Pneumoni/VAP | Respiratorvårdad IVA-patient |
| Urinvägsinfektion | Kvarliggande kateter, urologiskt ingrepp |
| Sepsis | Central venkateter, neonatal |
| Sårinfektion | Postoperativt, brännskada |
| Endokardit | Injektionsmissbruk, klaffprotes |
| Konjunktivit/keratit | Kontaktlinsbärare |
Diagnostik
- Odling från blod, urin, sputum eller kateterspets; artbestämning med MALDI-TOF.
- Resistensbestämning är obligatorisk — resistensmönstret är svårförutsägbart.
- Rött växande material på odlingsplattan eller i vårdmiljön väcker misstanke, men pigment saknas ofta.
Resistens och behandling
- Tillhör HACEK-motsvarigheten för AmpC: minnesregeln ESCPM-gruppen (Enterobacter, Serratia, Citrobacter, Providencia, Morganella) — alla har kromosomalt inducerbart AmpC-betalaktamas.
- Naturligt resistent mot Ampicillin, första- och andragenerationens cefalosporiner samt cefuroxim; ofta även mot Kolistin och nitrofurantoin.
- Risk för derepression under behandling med tredjegenerationens cefalosporin (t.ex. cefotaxim) → terapisvikt trots initialt känslig isolat.
- Förstahandsval vid allvarlig infektion: Meropenem eller cefepim (stabilt mot AmpC); alternativ Ciprofloxacin, Trimetoprim-sulfametoxazol, aminoglykosid.
- Avlägsna främmande material (kateter, tub) — källkontroll är avgörande.
Klinisk pärla
Laktosnegativ, oxidasnegativ gramnegativ stav som är DNas-positiv = Serratia tills motsatsen bevisats. Prodigiosinets röda färg syns bäst vid rumstemperatur, vilket är varför historiska “blödande brödunder” tillskrivs just S. marcescens.
Tenta-fokus
Ge aldrig tredjegenerationens cefalosporin i monoterapi vid allvarlig Serratia-infektion. AmpC dereprimeras och patienten sviktar på dag 3–5 trots ett odlingssvar som sade “känslig”. Välj cefepim eller karbapenem.
Kopplingar
- Enterobacterales — familjen Serratia tillhör
- AmpC-betalaktamas — resistensmekanismen som styr terapivalet
- Vårdrelaterad infektion — Serratia är nästan uteslutande nosokomial
- Sepsis — allvarligaste manifestationen, särskilt neonatalt
- Meropenem — säkert val vid AmpC-producenter
- MALDI-TOF — snabb artbestämning från kolonier