Grupp B-streptokocker
Kurs: Basvetenskap 6
| Agens | Streptococcus agalactiae — grampositiva kocker i kedjor |
| Klassifikation | Beta-hemolytisk, Lancefield grupp B, katalasnegativ |
| Nyckeltest | CAMP-test positiv, hippurathydrolys positiv, bacitracinresistent |
| Kliniskt viktigast | Neonatal Sepsis och Meningit |
| Profylax | Intrapartum Bensylpenicillin till koloniserade gravida |
Vad är det?
- Grupp B-streptokocker (GBS), Streptococcus agalactiae, är den vanligaste orsaken till allvarlig bakteriell infektion hos nyfödda i västvärlden.
- Koloniserar vagina och rektum hos 20–30 % av friska kvinnor utan att ge symtom.
- Ger även invasiv sjukdom hos äldre och immunsupprimerade vuxna.
Mikrobiologi
- Grampositiva kocker i kedjor, fakultativt anaeroba, katalasnegativa (skiljer från Staphylococcus aureus).
- Smal beta-hemolyszon på blodagar — svagare än grupp A-streptokocker.
- CAMP-faktor förstärker S. aureus betahemolysin → pilformad hemolys vid CAMP-testet.
- Hydrolyserar hippurat och är resistent mot bacitracin (grupp A är känslig).
- Viktigaste virulensfaktorn är polysackaridkapseln med sialinsyra som hämmar komplementaktivering via alternativa vägen. Serotyp III dominerar vid neonatal meningit.
Neonatal infektion
| Tidig debut (early-onset) | Sen debut (late-onset) | |
|---|---|---|
| Tidpunkt | 0–6 dygn, oftast < 24 h | 7 dygn–3 månader |
| Smittväg | Vertikal under förlossningen | Horisontell, vårdmiljö, modersmjölk |
| Dominerande bild | Sepsis, Pneumoni, andningsstörning | Meningit, bakteriemi |
| Förebyggs av intrapartum profylax | Ja | Nej |
- Riskfaktorer: GBS-bakteriuri under graviditeten, tidigare barn med GBS-sjukdom, vattenavgång > 18 timmar, prematuritet < 37 veckor, maternell feber > 38 °C under förlossning.
- Mortaliteten vid neonatal GBS-sepsis är 5–10 %; bland överlevande efter meningit får 20–30 % neurologiska sequelae.
Infektion hos vuxna
- Gravida och postpartum: Urinvägsinfektion, korioamnionit, endometrit, sårinfektion efter sectio.
- Icke-gravida vuxna: hud- och mjukdelsinfektioner, osteomyelit, Endokardit, Sepsis — särskilt vid Diabetes mellitus, levercirros och malignitet.
- Incidensen hos äldre stiger och överstiger numera den neonatala i många länder.
Diagnostik
- Screening i graviditetsvecka 35–37 med kombinerat vaginal- och rektalprov (praxis i USA; Sverige använder riskfaktorbaserad strategi).
- Odling på selektivt anrikningsmedium (Lim broth) ökar utbytet väsentligt jämfört med direktodling.
- Snabb-PCR kan användas intrapartum vid okänd status.
- Vid misstänkt neonatal infektion: blododling, Lumbalpunktion och CRP; odling från ytkulturer räcker inte.
Behandling
- Bensylpenicillin är förstahandsmedel — GBS är alltid penicillinkänslig, men MIC är högre än för grupp A vilket motiverar höga doser.
- Intrapartum profylax: bensylpenicillin 3 g intravenöst initialt, därefter 1,5–3 g var fjärde timme fram till förlossning. Minst 4 timmar före partus krävs för full effekt.
- Vid penicillinallergi: Cefazolin vid låg risk, Klindamycin eller Vankomycin vid anafylaxirisk — kontrollera resistensbestämning eftersom 20–40 % är resistenta mot klindamycin och erytromycin.
- Neonatal sepsis behandlas empiriskt med Bensylpenicillin (eller ampicillin) + Gentamicin; meningit i 14–21 dygn.
Klinisk pärla
GBS-bakteriuri under graviditet — oavsett mängd — betyder kraftig kolonisering och är i sig indikation för intrapartum antibiotikaprofylax. Kvinnan behöver då inte screenas i vecka 35–37; hon ska ha profylax oavsett.
Tenta-fokus
Skilj grupp A från grupp B på tentan: grupp A (Streptococcus pyogenes) är bacitracinkänslig och PYR-positiv; grupp B är bacitracinresistent, CAMP-positiv och hippuratpositiv. Grupp B ger neonatal sepsis och meningit — grupp A ger faryngit, erysipelas och Nekrotiserande fasciit.
Kopplingar
- Streptokocker — övergripande indelning enligt Lancefield
- Neonatal sepsis — den viktigaste kliniska manifestationen
- Meningit — sen debut hos spädbarn
- Bensylpenicillin — förstahandsbehandling och profylax
- Escherichia coli — näst vanligaste agens vid neonatal sepsis