Gentamicin

Kurs: Basvetenskap 6 Typ: Antibiotikum · Aminoglykosid

Vad är det?

  • Gentamicin är en Aminoglykosid — en baktericid, koncentrationsberoende antibiotika med smalt terapeutiskt fönster, framställd ur Micromonospora purpurea.
  • Används framför allt som tillägg vid svår Sepsis och vid Endokardit, nästan aldrig i monoterapi.
  • Ges parenteralt (intravenöst eller intramuskulärt) — molekylen är starkt polär och absorberas inte från tarmen.

Verkningsmekanism

  • Binder irreversibelt till 30S-subenheten på bakteriens ribosom → felläsning av mRNA, defekta proteiner och blockerad translokation → baktericid effekt.
  • Upptaget över bakteriens membran är syrgas- och energiberoende → aminoglykosider har ingen effekt på anaerober och fungerar dåligt i sur, hypoxisk abscessmiljö.
  • Koncentrationsberoende avdödning: effekten styrs av Cmax/MIC (mål minst 8–10) — därför ges hela dygnsdosen som en dos en gång dagligen.
  • Postantibiotisk effekt (PAE) på flera timmar gör att låga dalvärden mellan doserna inte försämrar effekten men skyddar njurarna.
  • Synergism med Betalaktamantibiotika: cellväggshämning underlättar aminoglykosidens inträde — grunden för kombinationen vid Enterokockendokardit.

Spektrum och indikationer

Dosering och monitorering

  • En dos per dygn: 5–7 mg/kg baserat på justerad kroppsvikt vid övervikt.
  • Dalvärde (koncentration före nästa dos) ska vara under 0,5–1 mg/l — mäts före dos 2–3 och styr doseringsintervallet.
  • Vid endokarditbehandling med flerdosregim mäts både dal- och toppvärde.
  • Kontrollera Kreatinin och eGFR dagligen; undvik längre kur än 3–5 dygn om möjligt.

Biverkningar

  • Nefrotoxicitet: gentamicin ackumuleras i proximala tubuli via megalinmedierad endocytos → akut tubulär nekros. Oftast reversibel. Risken ökar med behandlingslängd, hög dalkoncentration, hypovolemi och samtidig NSAID, Vankomycin, Amfotericin B eller kontrastmedel.
  • Ototoxicitet: skadar hårceller i cochlea (hörselnedsättning, Tinnitus) och vestibularis (yrsel, oscillopsi, ataxi) — irreversibel. Vestibulär skada är särskilt lömsk eftersom den märks först vid mobilisering.
  • Mitokondriell mutation m.1555A>G ger anlagsbärare extrem ototoxicitetskänslighet redan vid en enda normaldos — ärvs maternellt, viktig anamnesfråga vid hörselnedsättning i moderns släkt.
  • Neuromuskulär blockad — potentierar Rokuronium och andra icke-depolariserande muskelrelaxantia; kan utlösa andningssvikt vid Myasthenia gravis.
  • Undvik under Graviditet (fetal ototoxicitet).

Resistens

  • Aminoglykosidmodifierande enzymer (acetyl-, adenylyl- och fosfotransferaser) är den dominerande mekanismen hos Enterobacterales och enterokocker.
  • Högnivåresistens hos Enterococcus (MIC över 500 mg/l) upphäver synergieffekten — måste testas separat före endokarditbehandling.
  • 16S rRNA-metyltransferaser ger totalresistens mot alla aminoglykosider och samvarierar ofta med Karbapenemresistens.
  • Nedreglerat upptag och effluxpumpar hos Pseudomonas aeruginosa.

Klinisk pärla

En engångsdos gentamicin vid septisk chock är sällan farlig — en tio dagars kur är det. Toxiciteten är i huvudsak kumulativ och tidsberoende, medan effekten är koncentrationsberoende. Ge därför full dos direkt, mät dalvärde, och sätt ut så snart odlingssvar tillåter smalspektrig monoterapi.

Tenta-fokus

Kom ihåg de tre grundbultarna: koncentrationsberoende effekt (Cmax/MIC) → dosera en gång per dygn, syrgasberoende upptag → ingen effekt på anaerober eller i abscess, och synergi med betalaktam vid enterokockendokardit. Skilj också på reversibel nefrotoxicitet och irreversibel ototoxicitet — det är den distinktionen som brukar efterfrågas.

Kopplingar