Melioidos
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Melioidos (“the great mimicker”, Whitmores sjukdom) är en allvarlig infektion orsakad av Burkholderia pseudomallei — en gramnegativ, jordlevande, aerob stavbakterie.
- Endemisk i Sydostasien (Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja) och norra Australien, samt i Sydasien, Kina, delar av Afrika och Latinamerika.
- Klassad som kategori B-bioterrorismagens i USA — laboratoriet ska varnas vid misstanke.
- Uppskattningsvis 165 000 fall och 89 000 dödsfall årligen globalt — kraftigt underdiagnostiserad.
Smittvägar och riskfaktorer
- Bakterien lever i fuktig jord och stillastående vatten, särskilt risfält.
- Smitta genom inokulation via hudskada (vanligast), inhalation av aerosol (kraftigt regn, storm) och mer sällan ingestion.
- Toppar under regnperioden.
- Diabetes mellitus är den enskilt starkaste riskfaktorn (finns hos cirka hälften av patienterna).
- Övriga: alkoholöverkonsumtion, kronisk njursjukdom, kronisk lungsjukdom, Talassemi, Immunsuppression, långvarig kortisonbehandling.
- Anmärkningsvärt: HIV är inte en tydlig riskfaktor.
Patofysiologi
- Burkholderia pseudomallei är en fakultativt intracellulär patogen som överlever inuti Makrofager.
- Använder Typ III-sekretionssystem för att fly fagosomen och Typ VI-sekretionssystem för cell-till-cell-spridning genom aktinbaserad motilitet.
- Bildar flerkärniga jätteceller — ett karakteristiskt histopatologiskt fynd.
- Kan gå i latens i månader till år (rapporterad latens upp till 60 år) och reaktiveras vid immunsuppression.
- Bildar Biofilm och abscesser, vilket kräver långvarig behandling.
Symtom
- Extremt varierande — därav “the great mimicker”.
- Pneumoni är vanligaste presentationen (cirka hälften): kan likna Tuberkulos med övre lobsinfiltrat och kavitering.
- Sepsis med hög mortalitet (upp till 40 % även med behandling).
- Abscesser i lever, mjälte, prostata, njurar, hud och mjukdelar — multipla mjältabscesser är ett klassiskt fynd.
- Osteomyelit och Septisk artrit.
- Neurologisk melioidos: Hjärnabscess, Encefalomyelit, Hjärnstamsencefalit.
- Kronisk form med feber, viktnedgång och hosta — svårskiljd från Tuberkulos.
Diagnostik
- Blododling och odling från relevant fokus är gold standard. Bakterien växer på vanliga medier men kan feltolkas som kontaminant eller som Pseudomonas.
- Ashdown-agar är selektivt medium; kolonier är torra, skrynkliga och rosa.
- MALDI-TOF och PCR för säker identifiering.
- Bilddiagnostik: Datortomografi buk och thorax för abscessletande — särskilt mjälte och prostata.
- Serologi (indirekt hemagglutination) har begränsat värde i endemiska områden på grund av hög bakgrundsseropositivitet.
Behandling — tvåfasmodell
- Intensivfas (minst 10–14 dagar, längre vid djupa fokus): intravenöst Ceftazidim eller Meropenem.
- Eradikeringsfas (3–6 månader): peroralt Trimetoprim-sulfametoxazol, alternativt Doxycyklin eller Amoxicillin-klavulansyra.
- Dränage av abscesser.
- Otillräcklig eradikeringsbehandling → hög recidivrisk (10–30 %).
- Naturlig resistens mot Penicillin, Ampicillin, första- och andragenerationens Cefalosporiner, Gentamicin, Kolistin och Polymyxin — vanliga empiriska sepsisregimer täcker alltså inte melioidos.
Tenta-fokus
Diabetiker + reseanamnes från Sydostasien/norra Australien + sepsis eller pneumoni = tänk melioidos. Standardbehandling måste bytas till Ceftazidim eller Meropenem, och behandlingstiden är månader, inte dagar. Cefotaxim har otillräcklig effekt.
Klinisk pärla
Bakterien kan ligga latent i decennier. Fråga alltid om tidigare vistelse i endemiskt område, inte bara om resan de senaste månaderna — “vietnamesisk tidsinställd bomb” är den historiska benämningen efter fall hos krigsveteraner.
Kopplingar
- Burkholderia pseudomallei — agens
- Diabetes mellitus — dominerande riskfaktor
- Tuberkulos — viktigaste differentialdiagnos
- Meropenem — behandling vid svår sjukdom
- Sepsis — allvarligaste presentationen