Paracetamol
Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1, Basvetenskap 4, MDBI
Vad är det?
Paracetamol är ett vanligt smärtstillande och febernedsättande läkemedel som vid överdosering kan orsaka allvarlig leverskada.
Mekanism
Vid normal dosering konjugeras paracetamol säkert (fas II-metabolism). En liten andel metaboliseras dock alltid via CYP2E1 till den giftiga metaboliten NAPQI, som normalt oskadliggörs omedelbart av leverns glutationförråd. Vid överdosering, eller när CYP2E1 är inducerat (t.ex. av kroniskt alkoholbruk), överstiger NAPQI-produktionen glutationreservernas kapacitet, vilket leder till att fritt NAPQI binder till leverproteiner och orsakar omfattande hepatocytnekros.
Paracetamol klassas inte som NSAID eftersom det har knappa antiinflammatoriska egenskaper och därför inte uppfyller de tre kraven (anti-inflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt) som krävs för NSAID-klassning. Det har dock en smärthämmande och febernedsättande effekt. Den exakta verkningsmekanismen bakom smärthämningen är fortfarande inte helt klarlagd, men den skiljer sig från NSAID:s COX-hämning, bland annat eftersom paracetamol sällan ger biverkningar som magsår.
Klinisk relevans & Diagnostik
Paracetamolöverdosering är en av de vanligaste orsakerna till akut leversvikt i västvärlden. Höga doser (10-15 g) kan ge levertoxiska symtom och vara dödliga. Behandling ges med N-acetylcystein, som återställer glutationnivåerna och neutraliserar NAPQI innan skada hinner ske – ju tidigare given, desto bättre effekt.
Tenta-fokus
Kroniska alkoholister har dubbel risk vid paracetamolintag: ökad NAPQI-produktion (inducerat CYP2E1) och sämre glutationreserver (malnutrition) – vilket gör dem känsliga även vid måttligt förhöjda doser.
Klinisk kemi
- ALAT: stiger kraftigt vid paracetamolinducerad hepatocytnekros — finns enbart i cytoplasman, med högst aktivitet i hepatocyter (t½ ca 36 h), och listas i kompendiet explicit som exempel på toxisk leverskada som ger förhöjt ALAT.
- ASAT: stiger också (t½ ca 12 h) men vid ren toxisk hepatocytskada dominerar ALAT-mönstret (hepatocellulärt mönster: ALAT > 3× övre referensgräns, ALP < 2× övre referensgräns).
- PK-INR är den bästa akuta prognosmarkören vid Paracetamolintoxikation: PK-INR speglar leverns syntes av de K-vitaminberoende koagulationsfaktorerna II, VII och X. Faktor VII har mycket kort t½ (ca 6 h), vilket gör att PK-INR stiger tidigt vid akut leversvikt — långt innan andra syntesmarkörer som albumin (t½ ca 3 veckor) hinner påverkas.
- P-Albumin sjunker först vid kronisk leversvikt/cirros, inte vid akut hepatit/intoxikation — därför är albumin en dålig akut markör vid paracetamolöverdos, till skillnad från PK-INR.
- Differentialdiagnostiskt mönster: akut hepatocellulär skada ger ALAT/ASAT-stegring 10–100× med normalt/lätt förhöjt bilirubin initialt; PK-INR stiger vid svår skada.
Tenta-fokus
Vid misstänkt paracetamolintoxikation: PK-INR, inte albumin, är den akuta prognosmarkören — faktor VII:s korta halveringstid (6 h) gör att PK-INR reagerar snabbt på fallande syntesförmåga, medan albumin med sina tre veckors halveringstid ligger kvar normalt trots pågående leversvikt.
Indikationer, verkningsmekanism & kontraindikationer
| Aspekt | Innehåll |
|---|---|
| Indikationer | Smärta och feber (förstahandsval). |
| Verkningsmekanism | Oklar; central COX-hämning och andra mekanismer; svag perifer antiinflammatorisk effekt. |
| Kontraindikationer | Svår leversvikt; överkänslighet. |
| Försiktighet / biverkningar | Dosberoende levertoxicitet vid överdos (NAPQI tömmer glutation; antidot acetylcystein); försiktighet vid leversjukdom/malnutrition/alkohol. |
Kopplingar
Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi