IFN-alfa
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Typ I-interferon, antiviralt och immunmodulerande cytokin |
| Källa | Plasmacytoida dendritiska celler framför allt; alla kärnförsedda celler |
| Receptor | IFNAR → JAK-STAT-signalering → interferonstimulerade gener |
| Läkemedelsform | Pegylerat interferon alfa-2a, sc en gång per vecka |
| Kvarvarande indikation | Hepatit D, Polycytemia vera, Essentiell trombocytemi |
Vad är det?
- Interferon alfa är ett typ I-interferon som utgör kroppens första linje i det antivirala försvaret och som samtidigt fungerar som läkemedel.
- Familjen typ I omfattar IFN-alfa (13 subtyper), IFN-beta, IFN-epsilon, IFN-kappa och IFN-omega — alla signalerar via samma receptor.
Verkningsmekanism
- Virusnukleinsyra känns igen av Toll-liknande receptorer (TLR7, TLR9) och cytosoliska sensorer (RIG-I, cGAS-STING).
- Signalen aktiverar IRF3/IRF7 → transkription av IFN-alfa.
- Utsöndrat IFN-alfa binder IFNAR1/IFNAR2 autokrint och parakrint → JAK1 och TYK2 fosforylerar STAT1 och STAT2 → komplex med IRF9 (ISGF3) → binder ISRE i promotorer.
- Resultatet är uttryck av hundratals ISG:er:
- PKR fosforylerar eIF2α → generell translationsstopp.
- 2’-5’-oligoadenylatsyntetas aktiverar RNase L → nedbrytning av viralt RNA.
- Mx-proteiner blockerar viral nukleokapsidtransport.
- Uppreglering av MHC klass I → bättre igenkänning av Cytotoxiska T-celler.
- Immunmodulerande effekter: aktiverar NK-celler och Makrofager, driver Th1-svar, hämmar cellproliferation och inducerar apoptos i tumörceller.
Indikationer (aktuella och historiska)
| Indikation | Status |
|---|---|
| Hepatit D | Enda etablerade terapin (48 veckor peg-IFN) |
| Polycytemia vera / Essentiell trombocytemi | Ropeginterferon alfa-2b, andrahandsval; sjukdomsmodifierande |
| Hepatit B | Alternativ till nukleosidanaloger hos utvalda; ger chans till HBsAg-clearance |
| Hepatit C | Historiskt — helt ersatt av DAA |
| Malignt melanom, Njurcancer | Historiskt — ersatt av Checkpointhämmare |
| Kondylom | Lokalt intralesionellt |
Biverkningar
- Influensaliknande syndrom hos nästan alla: feber, frossa, myalgi, huvudvärk — förebyggs med Paracetamol och kvällsdosering.
- Benmärgsdepression med neutropeni och trombocytopeni.
- Depression, irritabilitet och suicidalitet — kräver screening före och under behandling.
- Autoimmun tyreoidit (hypo- eller hypertyreos), sarkoidos, autoimmun hepatit.
- Fatigue, viktnedgång, alopeci, retinopati.
Kontraindikationer
- Pågående svår depression eller psykos, dekompenserad Cirros (Child-Pugh B/C), autoimmun sjukdom, graviditet.
Klinisk pärla
Screena alltid för depression och kontrollera TSH före start och var tredje månad under interferonbehandling. Psykiatrisk biverkan är den vanligaste orsaken till behandlingsavbrott och kan debutera flera månader in i kuren.
Tenta-fokus
Typ I-interferon (alfa/beta) verkar via IFNAR och är i första hand antiviralt; typ II (IFN-gamma) verkar via IFNGR, produceras av Th1-celler och NK-celler och är i första hand makrofagaktiverande. Blanda inte ihop dem — kronisk granulomatös sjukdom behandlas med IFN-gamma, inte alfa.