Hepatit D
Kurs: Basvetenskap 6
| Typ | Defekt RNA-virus (viroid-likt), Deltaviridae |
| Genom | Cirkulärt enkelsträngat negativt RNA, ~1,7 kb |
| Krav | Kräver HBsAg från Hepatit B för höljesbildning |
| Smittväg | Blod, sexuell kontakt, perinatalt |
| Nyckelfynd | Anti-HDV IgG/IgM, HDV-RNA PCR |
| Behandling | Bulevirtid, pegylerat Interferon alfa |
Vad är det?
- Hepatit D-virus (HDV) är ett defekt satellitvirus som saknar egna höljeproteiner och därför är helt beroende av samtidig Hepatit B-infektion.
- Enda kända humanpatogena viroid-liknande agens; kodar endast ett protein — deltaantigenet (HDAg, liten och stor isoform).
- Global prevalens ca 5 % av HBsAg-positiva (~12–20 miljoner). Endemiskt i Medelhavsområdet, Centralasien, Amazonas, Mongoliet, Västafrika.
Mikrobiologi och replikation
- Genomet replikeras av värdens RNA-polymeras II via rullande-cirkel-mekanism — unikt eftersom ett cellulärt DNA-beroende enzym kopierar RNA.
- Ribozymaktivitet i genomet klyver de konkatemera transkripten.
- Liten HDAg (S-HDAg) driver replikation; stor HDAg (L-HDAg, efter ADAR1-editering) hämmar replikation och styr paketering med HBsAg.
- Inträde i Hepatocyt sker via NTCP (gallsyratransportör) — samma receptor som Hepatit B.
Koinfektion vs superinfektion
| Koinfektion | Superinfektion | |
|---|---|---|
| Definition | HBV + HDV samtidigt | HDV på kronisk HBsAg-bärare |
| Kronicitet | < 5 % | > 90 % |
| Förlopp | Ofta bifasisk akut hepatit | Snabb försämring, akut skov |
| Fulminant hepatit | Ökad risk (~2–5 %) | Förekommer |
| Anti-HBc | IgM positiv | IgM negativ, IgG positiv |
Patogenes
- Levercellskadan är till stor del immunmedierad (Cytotoxiska T-celler), men L-HDAg har även direkt cytopatisk effekt.
- HDV hämmar Hepatit B-replikation — HBV-DNA kan vara lågt eller omätbart trots svår sjukdom.
- Snabbaste progressionen av alla kroniska viroshepatiter: Levercirros hos 60–70 % inom 5–10 år, 2–3-faldigt ökad risk för Hepatocellulär cancer.
Symtom och diagnostik
- Akut: Ikterus, trötthet, illamående, kraftigt förhöjt ALAT (ofta > 10 gånger övre referens), mörk urin.
- Kronisk: smygande trötthet, portal hypertension, Ascites, Esofagusvaricer.
- Screena alla HBsAg-positiva för anti-HDV — svensk och europeisk rekommendation (EASL).
- Bekräfta aktiv infektion med kvantitativ HDV-RNA PCR; anti-HDV IgG kvarstår efter utläkning.
- Leverbiopsi eller Fibroscan för fibrosstadium.
Behandling och profylax
- Bulevirtid (Hepcludex) 2 mg s.c. dagligen — NTCP-entryhämmare, ger virologiskt svar hos ~50 % vid 48 veckor. Biverkan: dosberoende gallsyrastegring.
- Pegylerat Interferon alfa 180 µg/vecka i 48 veckor — kvarstående svar endast 25–30 %, dåligt tolererat.
- Nukleosidanaloger (Tenofovir, Entecavir) har ingen effekt på HDV men ges vid samtidig aktiv HBV-replikation.
- Levertransplantation vid dekompenserad cirros — låg reinfektionsrisk med HBIG-profylax.
- Effektiv profylax = Hepatit B-vaccin; skyddar indirekt mot HDV eftersom HDV inte kan etablera sig utan HBV.
Klinisk pärla
Tenta-fokus
HDV är ett defekt virus som lånar HBsAg som hölje. Koinfektion → oftast självläkande, < 5 % kronicitet. Superinfektion → > 90 % kronicitet och snabb cirrosutveckling. Endast HBV-vaccination skyddar; det finns inget separat HDV-vaccin.
Kopplingar
- Hepatit B — obligat hjälparvirus, HBsAg utgör HDV:s hölje
- HBsAg — höljeprotein och screeningmarkör
- Levercirros — snabbaste progressionen bland viroshepatiter
- Hepatocellulär cancer — 2–3-faldigt ökad risk
- Interferon alfa — enda etablerade immunmodulerande behandlingen
- Ikterus — kardinalsymtom vid akut skov