Bulevirtid
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Bulevirtid (Hepcludex) är en inträdeshämmare (entry inhibitor) och det första godkända läkemedlet specifikt mot kronisk Hepatit D (delta-hepatit).
- En syntetisk, myristoylerad 47-aminosyrapeptid som motsvarar den preS1-domän hos Hepatit B-virus surface-antigen som viruset använder för att binda hepatocyten.
- Villkorat godkänt i EU 2020; ges subkutant.
Bakgrund: hepatit D
- Hepatit D-virus (HDV) är ett defekt satellitvirus som kräver HBsAg från Hepatit B-virus för att bilda infektiösa partiklar — HDV kan alltså bara infektera personer som redan har eller samtidigt får HBV.
- Koinfektion (HBV + HDV samtidigt) ger svår akut hepatit men läker oftast ut.
- Superinfektion (HDV hos kronisk HBV-bärare) ger kronisk hepatit D i >90 % av fallen.
- Kronisk hepatit D är den aggressivaste kroniska virushepatiten: snabb progress till Levercirros (upp till 70 % inom 10 år) och ökad risk för Hepatocellulär cancer.
- Cirka 5 % av världens HBsAg-positiva har HDV; högendemiska områden är Mongoliet, Centralasien, Centralafrika och delar av Sydamerika.
Verkningsmekanism
- Både Hepatit B-virus och Hepatit D-virus tar sig in i hepatocyten genom att preS1-domänen på HBsAg binder till receptorn NTCP (natrium-taurokolat-kotransporterande polypeptid) — en gallsyretransportör på hepatocytens basolaterala membran.
- Bulevirtid binder NTCP med hög affinitet och blockerar därmed viralt inträde i nya hepatocyter.
- Hämmar alltså spridning till oinfekterade celler; det påverkar inte redan infekterade celler eller integrerat HBV-DNA.
- Eftersom NTCP normalt transporterar gallsyror ger blockaden dosberoende stegring av gallsyror i serum.
Indikation och dosering
- Kronisk Hepatit D med kompenserad leversjukdom hos vuxna.
- 2 mg subkutant en gång dagligen (10 mg har prövats i studier).
- Behandlingsduration är inte fastställd — ofta långvarig eller livslång; virologiskt återfall är vanligt vid utsättning.
- Kan ges ensamt eller i kombination med Pegylerat interferon alfa, som ger bättre kombinerat svar.
- Fortsatt Nukleosidanalogbehandling (Tenofovir, Entekavir) mot HBV om indicerat.
Biverkningar och kontroll
- Asymtomatisk gallsyrestegring hos nästan alla behandlade — en förväntad farmakodynamisk effekt, ej indikation för utsättning i sig.
- Reaktioner vid injektionsstället, Eosinofili, huvudvärk, klåda, trötthet.
- Följ ALAT, HDV-RNA (kvantitativt), HBsAg och gallsyror.
- Behandlingssvar definieras som ≥2 log₁₀ sänkning av HDV-RNA och/eller normaliserat ALAT.
- Interaktionsrisk med OATP-substrat och läkemedel som påverkar gallsyretransport; försiktighet med Statiner.
Tenta-fokus
NTCP är den gemensamma inträdesreceptorn för HBV och HDV — det är därför bulevirtid, som blockerar en gallsyretransportör, kan vara antiviralt. Att receptorn är en fysiologisk transportör förklarar också huvudbiverkan (gallsyrestegring).
Klinisk pärla
Alla HBsAg-positiva patienter ska testas för anti-HDV minst en gång. Hepatit D missas ofta men förändrar prognos och behandlingsstrategi radikalt — och nu finns för första gången en specifik behandling.
Kopplingar
- Hepatit D-virus — målsjukdomen
- Hepatit B-virus — förutsättning för HDV-infektion
- NTCP — läkemedlets måltavla
- Levercirros — komplikationen som ska förhindras
- NS5 — antiviralt mål vid annan hepatit (Hepatit C-virus)