CuraKI

Entekavir

Entekavir

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Entekavir är en guanosinnukleosidanalog som hämmar Hepatit B-virus (HBV) polymeras/Revers transkriptas.
  • Är tillsammans med Tenofovir förstahandsval vid kronisk Hepatit B i svenska och internationella riktlinjer.
  • Utmärks av mycket hög potens och mycket hög genetisk resistensbarriär — mindre än 1,2 % resistens efter 5 års behandling hos nukleosidnaiva patienter.

Verkningsmekanism

  • Fosforyleras intracellulärt till entekavir-trifosfat, som konkurrerar med naturligt dGTP.
  • Hämmar tre steg i HBV-replikationen — vilket är ovanligt och förklarar potensen:
    1. Priming av HBV-polymeraset.
    2. Revers transkription av minussträngen från pregenomiskt RNA.
    3. Syntes av plussträngat DNA.
  • Påverkar inte cccDNA i cellkärnan — därför botas infektionen inte och behandlingen blir oftast långvarig eller livslång.
  • Har svag aktivitet mot HIV, vilket är kliniskt viktigt (se varning nedan).

Indikationer

  • Kronisk hepatit B med tecken på aktiv sjukdom: förhöjt ALAT, HBV-DNA över tröskelvärde, och/eller histologiskt påvisad inflammation eller fibros.
  • Levercirros orsakad av HBV — behandling ges oavsett ALAT- och DNA-nivå, både vid kompenserad och dekompenserad cirros.
  • Profylax mot HBV-reaktivering före och under immunsuppression (Rituximab, Cytostatika, transplantation, TNF-hämmare) hos HBsAg-positiva och anti-HBc-positiva patienter.
  • Efter levertransplantation för att förhindra reinfektion av graftet.

Dosering och farmakokinetik

  • 0,5 mg x 1 peroralt hos nukleosidnaiva; 1 mg x 1 vid lamivudinresistens eller dekompenserad cirros.
  • Måste tas på fastande mage — minst 2 timmar före och 2 timmar efter måltid, eftersom föda sänker absorptionen med 20–50 %.
  • Elimineras renalt (glomerulär filtration + aktiv tubulär sekretion) → dosjustering vid eGFR <50 ml/min.
  • Lång intracellulär halveringstid (~15 timmar) möjliggör dosering en gång dagligen.
  • Metaboliseras inte via CYP450 → mycket få läkemedelsinteraktioner. Försiktighet med andra renalt utsöndrade eller nefrotoxiska läkemedel.

Biverkningar

  • Utmärkt tolerabilitet — huvudvärk, trötthet, yrsel, illamående är vanligast och lindriga.
  • Laktacidos och svår hepatomegali med steatos — sällsynt klassvarning för nukleosidanaloger (mitokondriell toxicitet); risken är högre vid dekompenserad cirros och MELD >20.
  • Hepatitflare (ALAT-stegring) vid utsättning — se varning.
  • Till skillnad från Tenofovirdisoproxil ger entekavir inte nefrotoxicitet eller minskad bentäthet, vilket gör det till förstahandsval hos patienter med njursjukdom eller Osteoporos.

Resistens

  • Kräver flera samtidiga mutationer — därav den höga barriären: rtM204V/I (YMDD) plus rtL180M plus minst en av rtT184, rtS202 eller rtM250.
  • Korsresistens med Lamivudin: hos patienter med tidigare lamivudinresistens (rtM204V + rtL180M) stiger resistensfrekvensen mot entekavir till ~50 % efter 5 år. Därför är Tenofovir förstahandsval vid känd lamivudinresistens.
  • Nukleosidnaiva patienter: resistens är i praktiken en icke-fråga.

Tenta-fokus

Screena alltid för HIV innan entekavir sätts in. Entekavir har svag anti-HIV-aktivitet och kan hos en odiagnostiserad HIV-patient fungera som funktionell monoterapi → selektion av M184V och förlorade behandlingsalternativ. Kom också ihåg hepatitflare vid utsättning: HBV-DNA och ALAT ska följas i minst 6 månader efter avslutad behandling, och hos cirrospatienter ska behandlingen i regel aldrig sättas ut.

Klinisk pärla

Entekavir vs Tenofovir — så väljer man: entekavir vid njursvikt, Osteoporos eller hög ålder; tenofovir vid tidigare lamivudinexponering/-resistens, vid graviditet (mest data, förhindrar mor-till-barn-smitta) och vid samtidig HIV. Vid cirros och behov av snabb virussuppression är båda likvärdiga.

Kopplingar

Graph View

Backlinks